Gårdsbutik eller detaljhandel — vilket är mest lönsamt?

Men en effektiv varuförsörjning och ökade volymer är förenade med kostnader som inte alla producenter kan bära.

Ett led i att lyckas såsom småskalig livsmedelsproducent är att få ut sin produkt på marknaden, och den distributionskanal som antas ge de största möjligheterna till detta är försäljning via dagligvaruhandeln.

Carolina Liljenstolpe vid SLU har, i en ny rapport från Agrifood Economics Centre i Lund, gjort en analys av vilka producenter som har lyckats ta steget ut i detaljhandeln. Hennes data kommer från den digitala matkartan från LivsmedelsSverige vid SLU. De studerade livsmedelsföretagens verksamhet sträcker sig från spannmål, bageri, drycker, fisk, frukt och grönsaker till kött, mejerivaror, ägg, konfektyr och honung m.m.

— Jag ville ta reda på vad som skiljer de småskaliga livsmedelsproducenter som distribuerar via dagligvaruhandeln från de företagare som använder andra kanaler, berättar Carolina Liljenstolpe.

Valet av distributionskanal antas påverka producentens kostnader, både rörliga och fasta, förknippade både med marknadstillträdet och med den dagliga driften. Det kan röra sig om kvalitetscertifiering, ökade transporter, mer lagringsutrymmen etc.

Carolina Liljenstolpe undersökte om företagare med samma distributionssätt är koncentrerade till bestämda områden med hjälp av spatial analys i GIS (geografiska informationssystem). Hon fann att företag som låg nära en tätort oftare distribuerade produkten via dagligvarubutik, medan de företag som låg nära en riksväg oftare sålde sina produkter via egen gårdsbutik. Om hemkommunen hade många invånare var det dock mindre troligt att man sålde sina produkter via dagligvarubutiken. Det skulle kunna indikera att marknadens storlek är betydelsefull för valet av distributionssätt.

– Har man många kunder boende i närheten kan det alltså löna sig bättre med gårdsbutik, säger hon.

Äldre och/eller manliga företagare sålde oftare sina produkter via dagligvaruhandeln än yngre och/eller kvinnliga. Det var också så att en större andel av dem som distribuerar via dagligvarubutik har fått stöd från EU:s landsbygdsprogram och driver verksamheten som aktiebolag.

Starka klusterbildningar mellan företag med samma distributionsväg, t.ex. till en detaljhandelskedja, finns främst i Norrbotten, på Gotland och i Värmland. Koncentrationen av företag med samma distributionssätt visar sig vara högst på kommunnivå, vilket skulle kunna förklaras av att det ibland finns samarbetsorganisationer för lokal mat, så kallade matnätverk.

— Det antyder att matnätverk, lokalt och på kommunnivå, borde ha bra förutsättningar för att generera ett effektivt samarbete mellan producenterna, avslutar Carolina Liljenstolpe.
Läs mer

Från gård till butik – vilka småskaliga livsmedelsproducenter tar steget? Rapporten hämtas här (pdf) http://www.agrifood.se/publication.aspx?fKeyID=654

Den tryckta rapporten kan beställas kostnadsfritt på http://agrifood.se/publications.aspx?canOrder=true

AgriFoods Economics Centre är ett samarbete mellan SLU och Lunds universitet. De utför analyser och utvärderingar inom Landsbygdsdepartementets ansvarsområde. Verksamheten ersätter Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) som fram till 2009 var en myndighet under Jordbruksdepartementet.

Data till rapporten kommer från den digitala Matkartan, www.regionalmat.se vid LivsmedelsSverige,SLU, http://www.livsmedelssverige.se/

Kontakt
Carolina Liljenstolpe, 018-67 17 06, carolina.liljenstolpe@slu.se
Carolina Liljenstolpe arbetar på institutionen för ekonomi vid SLU, http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-ekonomi/personal/liljenstolpe-carolina/