Nektar och gömslen åt de naturliga fienderna

Problemen med skadeinsekter i odlingslandskap och hemträdgårdar skulle kunna reduceras om de naturliga fienderna fick bättre livsbetingelser. Så beskriver Ulf Nilsson tanken bakom så kallad ”bevarande biologisk bekämpning” i sin doktorsavhandling från SLU. I det moderna odlingslandskapet saknas ofta nektarproducerande växter, som ger föda åt parasitsteklar, och ostörda övervintringsplatser för rovlevande skalbaggar och spindlar.

Hortonom Ulf Nilsson har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat förutsättningarna för att stärka den biologiska bekämpningen av liljebaggen (Lilioceris lilii) och lilla kålflugan (Delia radicum). Han inventerade liljebaggens fiender i tre regioner av södra Sverige och i Stockholm. Fyra arter av parasitsteklar som angriper liljebaggen konstaterades och förekomsten av de olika arterna varierade mellan regionerna. Mellan 21 till 57 procent av liljebaggens larver var parasiterade beroende på region och år.

– Effekten av parasitisteklarna på liljebaggen kan stärkas genom att jorden runt liljorna lämnas orörd under hösten, säger Ulf Nilsson. Då skadas inte det övervintrande stadiet av parasitsteklarna.

Den lilla kålflugans larver gör stor skada på  angripna kålplantors rötter. Tidiga angrepp kan döda upp till 90 procent av plantorna om inga bekämpningsåtgärder vidtas, och det finns få tillåtna kemiska bekämpningsmedel att använda.

Parasitismen på kålflugans larver visade sig öka med 60 procent när parasitsteklarna hade tillgång till nektar från bovete i ett burförsök. Dill och bovete kombinerades med perenna gräs i blomster/gräsremsor inom kålfältet i ett annat treårigt och storskaligt fältförsök. Nektarn från blommorna gav föda åt parasitsteklar, som angriper kålflugans larver, och det perenna gräset erbjöd övervintringsplats åt rovlevande skalbaggar.

Blomster/gräsremsorna medförde inte signifikant ökning av parasitism på lilla kålflugan under respektive säsong – däremot ökade den totala parasiteringen från det första året till det sista, även i kontrolledet. Det kan ha berott på att antalet angripna kålplantor ökade parallellt under samma period, men också på att blomster/gräsremsorna hade stärkt parasitstekelns fältpopulation. Förekomsten ökade av vissa andra naturliga fiender, t.ex. kortvingen Aleochara bipustulata, i närheten av blomster/gräsremsorna, samtidigt som skadeinsektens frekvens inte påverkades.

– Även om bevarande biologisk bekämpning har potential att förbättra förutsättningarna för kålflugans fiender på sikt, bör andra bekämpningsstrategier användas parallellt, säger Ulf Nilsson. Man skulle exempelvis kunna applicera insektspatogena svampar och nematoder tidigt på säsongen för att reducera den första generationen av lilla kålflugan. Den biologiska bekämpningen av den andra generationen av kålflugorna kan också stärkas av blommande växter.
——————————
Hortonom Ulf Nilsson, område växtskyddsbiologi vid SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Conservation biological control of insect pests in two horticultural crops. A study of the cabbage root fly Delia radicum and the lily leaf beetle Lilioceris lilii”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.

Tid: fredagen den 7 oktober klockan 10.00

Plats: Craafordsalen, Navet, Alnarp, SLU

Opponent: Dr Tim Haye, CABI  Europé.   

Mer information
Ulf Nilsson, 040-41 52 6, 076-114 87 32, ulf.nilsson@slu.se
Hemlän: Blekinge
Avhandlingen

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.