Tema

Att stanna eller att återvända – om exilens dilemma

I en ny avhandling från Linnéuniversitetet undersöker historikern Wirginia Bogatic vilka faktorer som påverkade polska kvinnors beslut om att återvända till sitt hemland eller stanna i exil i Sverige efter andra världskrigets slut. Det är till stor del samma faktorer som inverkar på dagens flyktingars beslut om exilen och dess villkor.

I avhandlingen studerar Wirginia Bogatic skärningspunkten mellan de stora berättelserna och de individuella besluten. Beslutet om att stanna kvar eller att återvända fattades av överlevande polska kvinnliga koncentrationslägerfångar som räddades till Sverige 1945 med Röda Korsets räddningsaktion. Wirginia Bogatic har intervjuat både de kvinnor som återvände till sitt hemland och de som valde att stanna kvar i exil.

I avhandlingen dras paralleller mellan de polska kvinnornas val 1945-1947 och de val dagens flyktingar i exil i Sverige får göra. Avhandlingen visar att om flyktingarna kommer från krigshärjade områden, där krig och lidanden utgör en del av deras erfarenhetsrum, till ett land, där det finns utvecklingsmöjligheter och trygghet, uppstår nya erfarenheter och dessa blir en del i varje flyktings individuella erfarenhetsrum. När tillfället ges att återvända till ett hemland som har varit i krig, kan förväntningar på framtiden gällande fred, säkerhet och framtidsutsikter kopplas samman med exillandet och i förlängningen återvändandet väljas bort. Tiden och informationen från hemlandet spelar också in vid beslutsfattande. Om informationen från hemlandet är negativ (press- och nyhetsbevakning, brev från släktingar och vänner), kan återvändandet uppskjutas. Ju längre tid från ankomsten till mottagarlandet till återvändandet till hemlandet, desto mer förankrad blir flyktingen i det nya landet och desto svårare blir det att återvända. I synnerhet gäller det om flyktingarna skapar rötter genom giftermål och familjebildning. Uppmuntras flyktingarna av familjemedlemmarna i hemlandet att stanna kvar i exil eller upptäcker att det inte finns några släktingar kvar i hemlandet efter kriget, bidrar dessa erfarenheter till att förväntningarna på framtiden flätas samman hårdare med exillandet. I avhandlingen presenteras denna process mot bakgrund i de polska kvinnornas livsberättelser.

Å andra sidan, som de polska återvändande kvinnorna återger i sina livsberättelser, är tiden i exillandet kort och inga nya rötter växer fram, därmed förblir förväntningarna på framtiden sammankopplade med hemlandet och återvändandet. Brev från släktingar och vänner som kallar till återvändandet, bidrar till känslan att flyktingarna behövs i hemlandet och bör återvända snarast, precis som de återvändande polska kvinnorna återger i sina livsberättelser.

I avhandlingen framkommer det också att för de kvinnor som tog medvetet ställning och deltog aktivt i frihetskampen för sitt hemland, bidrar dessa känslor till att de ville återvända och hjälpa till att återuppbygga landet i större utsträckning än för de som gjorde passivt motstånd och råkade ut för förföljelser utan att de själva kunde ange förklaringar till detta.

I avhandlingen synliggörs att alla flyktinggrupper såsom de polska kvinnorna berörs av mottagarlandets flykting- respektive återvändarpolicy, av informationsflödet mellan myndigheterna och de enskilda flyktingarna och flyktingföreningarna som bildas i diaspora mm.

En av slutsatserna som kan härledas ur avhandlingsarbetet är att myndigheter som ansvarar för mottagandet av flyktingar bör fråga, utöver de vanliga frågorna gällande skäl till varför flyktingen söker asyl, om flyktingen kan tänka sig att återvända (eller stanna i exil) om skälen till exil upphör. Utifrån svaret bör en handlingsplan utarbetas som kan stödja flyktingens val där de som kan tänka sig att återvända får en form av stöd medan de som vill stanna kvar kanske kan få en annan. Den sortens samtal kan också vara till stöd för flyktingen. Frågorna om det finns nätverk kvar i hemlandet, anledningar till flykten och tiden som har förflutit från att flyktingen har lämnat hemlandet, kan åskådliggöra för flyktingen hur realistiska funderingarna om återvändandet är och i förlängningen kan en integrationsprocess påbörjas.

Wirginia Bogatic är historiker vid Linnéuniversitetet i Växjö. Avhandlingen ”Exilens dilemma: att stanna eller att återvända” försvaras den 16 april, kl. 10.15. Disputationen äger rum i sal Homeros, Hus F, Växjö.
Fakultetsopponent är docent Mattias Tydén, Institutet för Framtidsstudier, Stockholm.

Kontaktinformation
Kontakta Wirginia Bogatic, telefon: 0766 21 66 30 eller e-post: wirginia.bogatic@vaxjo.se

Avhandlingen går att beställa genom Linnaeus University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: lupress@lnu.se

Att stanna eller att återvända – om exilens dilemma

 lästid ~ 3 min