Liknande brister i de nordiska länderna i psykiatrireformernas spår
I Danmark, Norge, Finland och Sverige har reformer inom psykiatrin omvandlat slutenvård till alltmer öppenvård. Ländernas lösningar skiljer sig åt men vissa brister, som svåröverskådliga servicesystemen där patienter hamnar i limbo och personal får svårt att samverka, återfinns i alla länderna. Man kan alltså inte tala om en gemensam nordisk välfärdsmodell på detta område.
Den första utvärderingen av psykiatrireformerna i Norden visar generellt att slutenvården kraftigt minskats och att användning av psykosläkemedel ökat.
– Det är en komplex och något ambivalent situation som målas upp; de nordiska psykiatrireformerna står, när de nu fortsätter, inför dilemmat att optimera utbudet av behandlingar och sociala insatser, samt att ge brukarna ökat inflytande över vårdens innehåll.
Det menar professor Rafael Lindqvist som tillsammans med sina forskarkollegor ansvarar för den jämförande analys där resultat av psykiatrireformen i Danmark, Finland, Norge och Sverige presenteras. Den visar att övergången från ett vårdsystem inom psykiatrin där de flesta fick vård inom en institution till öppenvård har brister.
Trots att intentionerna varit likartade är variationerna i servicestruktur och arbetsformer stora, i de fyra länderna. Det gäller även resultatet för patienterna. Slutenvårdsplatserna har minskats kraftigt i alla länderna men i övrigt skiljer sig resultaten åt. Exempel på detta är att när det gäller konsumtion av psykosläkemedel finns påtagliga variationer mellan länderna, Finland ligger i topp och Norge lägst. I Sverige finns en bristande tillgänglighet när det gäller både sluten- och öppenvård. Det är också olika befolkningsgrupper som är mest eftersatta i de olika länderna.
En genomgående problematik som rapporten sätter fokus på är hur primärvårdens roll ska bli tydlig och effektiv i vård- och stödsystemet; både i förhållande till slutenvårdspsykiatri och socialtjänst. Något reellt brukarinflytande har ännu inte tagit form, i psykiatrireformernas spår. Det är också uppenbart att jämlik vård är svår att förverkliga, inte minst i glesbygd. Utmaningen är i dag att verka för en attitydförändring, motverka stigmatisering och diskriminering.
Rapporten kommer att presenteras vid ett symposium vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV den 12 april, som avslutas med en debatt med beslutsfattare i de nordiska länderna.
Kontaktinformation
lars.freden@nhv.se
rafael.lindqvist@socwork.gu.se
