Tema

Hållbart nyttjande av renbeten med vetenskapligt stöd

Renskötseln har alltid anpassats efter betestillgången, men nu finns det förutsättningar för en mer forskningsbaserad förvaltning av betesresurserna. Metoden kallas adaptiv förvaltning och bygger på fortlöpande insamling av uppgifter om tillståndet i renhjordar och betesmarker. Förutsättningarna för en sådan förvaltning beskrivs i en avhandling av Anna Olofsson från SLU.

Antalet renar i Sverige varierar ständigt och har under det senaste århundradet pendlat mellan 150 000 och 300 000. En viktig orsak till svängningarna tros vara en varierande födotillgång. Om en förändrad tillgång på bete inte upptäcks i tid, eller om renskötseln av sociala och ekonomiska skäl inte kan anpassas tillräckligt snabbt, kan konsekvenserna bli minskad produktion i hjorden och slutligen överbetning, födobrist och undernäring.

Förvaltningen av betesresurserna försvåras dessutom av utbyggnaden av infrastruktur inom renskötselområdet, som gör att tillgången på betesmark minskar. För att kunna hantera dessa ständiga förändringar behöver rennäringen metoder och kunskap som gör det möjligt att i ett tidigt skede upptäcka och tolka förändringar.

Anna Olofssons doktorsarbete ger en vetenskaplig grund för en adaptiv förvaltning av betesresurserna inom en sameby. Tanken är att uppgifter om tillståndet i renhjorden och betesmarkerna ska samlas in och utvärderas fortlöpande, och att detta ska ge värdefulla insikter om hur det biologiska systemet fungerar. På sikt ska dessa insatser bädda för ett optimalt och uthålligt nyttjande av betesresurserna.

I arbetet har Anna Olofsson identifierat två mått som kan användas för att påvisa förändringar i renhjordar och betesmarker. Det ena måttet är lavhöjd, som används som mått på lavbetets kvalitet – en viktig faktor vintertid. Studierna visar att det är viktigt hur mätpunkterna fördelas i landskapet och att väderförhållandena noteras, eftersom lavens höjd kan påverkas av fukt. Det andra måttet är uppgifter om renars vikt och kroppskondition vid slakt. Dessa uppgifter finns i form av statistik hos Sametinget, och Anna Olofsson visar att de ger ett bra mått på renhjordarnas kondition, och indirekt på de beten djuren använder före slakt, barmarksbetena. På några punkter kan statistiken dock förbättras; det handlar bland annat om att särskilja han- och honkalvar, att skilja unga djur från äldre och att säkerställa att endast årskalvar klassificeras som kalvar.

Därutöver har Anna Olofsson utvecklat en matematisk modell som beskriver samspelet mellan lavtillgång, renarnas kondition och hjordens struktur. Modellen kan användas för att öka förståelsen för hur renarna och betet samspelar och påverkar renhjordens produktion i ett långsiktigt perspektiv. Resultaten baseras på de data som matas in, t.ex. information från de mått som övervakas. Modellen består av tre moduler som interagerar med varandra: Den första modulen beskriver dynamiken i lavbetet, den andra modulen beskriver renens energibudget och tillväxt samt dynamiken på barmarksbetet och den tredje modulen beskriver renhjordens storlek och struktur. Innan modellen kan användas som stöd i förvaltningen måste den anpassas till förhållandena i respektive sameby.
Valet av vilka faktorer som ska övervakas i förvaltningen bör ske på lokal nivå, så att måtten är relevanta för lokala förhållanden, men Anna Olofsson menar att de mått hon har granskat är en bra grund att börja med. I vissa områden kan det dock finnas andra faktorer som behöver övervakas, t.ex. rovdjurstäthet.
Grunden för en ny, adaptiv förvaltningsmodell är alltså lagd, men för att den ska kunna tas i bruk måste en del praktiska problem lösas. Det handlar dels om resurser för insamling och lagring av data, men också om stöd i form av statistiska analyser av mätresultaten. Dessutom behöver den matematiska modellen anpassas och vidareutvecklas.

– Det som behövs just nu är kunskap om lokala förhållanden, och det får vi bäst genom ett fullskaligt experiment, säger Anna Olofsson.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 49–55 i avhandlingen (se länk nedan).
—————————————————–
Anna Olofsson, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, försvarade sin avhandling Adaptive management of reindeer grazing resources den 11 mars 2011.

Opponent var Professor Rolf Anker Ims, Universitetet i Tromsø, Norge.

Länk till avhandlingen

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 5]
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.

Hållbart nyttjande av renbeten med vetenskapligt stöd

 lästid ~ 3 min