Sopvärdinnor förbättrar moralen
Sopstationerna i de större städerna är ett återkommande problem. Lukt, smuts och felslängda sopor är legio. Men det finns lösningar. Etnologen Lynn Åkessons forskning visar att folk sorterar mer och bättre om de litar på att soporna verkligen sorteras, att processen fungerar och om det är rent och snyggt kring soporna. Det har lett till att vissa fastighetsbolag anställt särskilda sopvärdinnor.
Sopbergen växer. I Arktis karga klimat har sophanteringen skapat andra problem: det sena 1900-talets konsumtions- och förpackningskultur hotar bokstavligen de arktiska miljöerna. Och här hemma öppnar Nordiska museet den 18 februari en utställning om just sopor.
Förr fanns det knappast sopor. Allt återvanns. Men med det nya konsumtions- och massamhället ökade problemen med sophanteringen. Forskningen om sopor har vuxit i takt med att problemen ökat – och det handlar inte bara om naturvetenskapliga perspektiv.
Forskning kring till exempel sophantering i Arktis eller sopbergen i Sydamerika har undersökts av Lisbeth Lewander [Ref 1]och Thaïs Machado-Borges [Ref 2]. Och nyligen avslutade också etnologen Lynn Åkesson ett projekt kallat “Sopornas universum. En etnologisk studie av kulturell nedbrytning”.
Hon har inte hittat några grishuvuden, men ett resultat är att sophantering i dagens Sverige till viss del attraherar den undre världen. Det finns en illegal hantering av sopor. Det handlar bland annat om att dumpa miljöfarligt avfall i fattiga länder, men inte bara. Det behöver undersökas mer, menar hon.
I dag är Lynn Åkesson kopplad till Naturvårdsverkets satsning ”Towards a sustainable waste management”. Det är ett tvärvetenskapligt program som består av tio olika delprojekt där hennes del har varit just återvinningen och källsorteringen. En viktig del av hennes forskning har varit att just peka på hur man kan få folk i gemen att återvinna mer.
– Och det visar sig att en bra sophantering till stora delar handlar om legitimitet. Om folk tror att soporna verkligen återvinns och om det är praktiskt och enkelt, då brukar det fungera. Det är också så att det är svårare att få det att fungera i större hyresfastigheter än i mindre bostadsrättsföreningar. Många hyresgäster tror helt enkelt inte att fastighetsbolaget gör vad de ska utan bara försöker tjäna pengar på dem.
Men det finns ytterligare en viktig förutsättning för att sophanteringen i de nya återvinningsstationerna ska fungera – det handlar om att det ser rent och snyggt ut.
– Ja, en återvinningsstation som ser smutsig ut eller där det ligger förpackningar utanför kan ha en rent demoraliserande verkan på de som kastar soporna. Det får varken lukta eller se för smutsigt ut, för då havererar det ofta.
Det här har lett till att en del större bostadsbolag faktiskt har anställt så kallade sopvärdinnor, som ska hålla ordning på soporna.
– Vi intervjuade bland annat en sådan sopvärdinna, och hon flyttade sopor varje dag. Ett rent och fräscht sopställe leder helt enkelt till en bättre moral vad det gäller att sortera soporna.
Lynn Åkesson har däremot inte stött på några så kallade sopspioner i sin undersökning. Men det problem som de omtalade sopspionerna försökte komma åt, nämligen felsortering av sopor, är detsamma som sopvärdinnan försöker lösa. (Den som vill kan notera att värdinnorna är kvinnor, men de tuffare sopspionerna i de flesta fall är gamla poliser, och ofta män.)
– Folk har svårt att förstå att det är en förpackningssortering, utan tänker mer i material. Den som har en gammal stekpanna slänger gärna den i metall, fast det ju självklart inte är en förpackning.
Läs mer på www.rj.se [Ref 3] om sopor [Ref 4]. Lynn Åkessons slutredovisning finns här [Ref 5], hon nås på llynn.akesson@kultur.li.se
