Högavlönade får vård snabbare
Kötiden till allmän kirurgi är 34 procent kortare för personer med höga inkomster jämfört med låginkomsttagare. För sjukvårdsköerna till ortopedi är motsvarande skillnad 27 procent.
Det visar hälsoekonomen Gustav Tinghög i sin tvärvetenskapliga avhandling i gränslandet mellan ekonomi och filosofi. Han har undersökt vilka värdekonflikter som uppstår när man måste prioritera, eller ransonera som han föredrar att kalla det, inom sjukvården.
För att undersöka hur kösystemet fungerar använde han sig av samtliga väntelistor inom Östergötlands landsting år 2007. Han jämförde kötiden med socioekonomiska data för de väntande patienterna.
Att högavlönade kommer snabbare fram i köerna må vara oetiskt, men är föga förvånande, säger han. Det är inte inkomsten i sig utan andra faktorer som avgör.
– Höginkomsttagare är vanligen mer välutbildade, förstår kanske bättre de administrativa systemen och kan prata för sig. Därför går det fortare för dem.
Han påpekar dock också att det inom fyra andra vårdgrupper inte gick att se någon sådan skillnad, nämligen hjärt-kärlsjukdomar, gynekologi, urologi och ögonsjukvård. Ingen diskriminering kunde heller utläsas på grund av etnicitet eller kön.
Att prioriteringar, eller ransoneringar, måste göras inom den offentliga vården, det är oundvikligt, konstaterar Gustav Tinghög. Det innebär att man som politiker måste kunna säga nej. Titeln på hans avhandling är också The art of saying no, Konsten att säga nej.
– Ingen blir populär på det. Det gäller att vara öppen, tydlig och stå ut i längden. Då kan det ändå ge resultat.
Exempel på andra värdekonflikter som avhandlingen analyserar är frågan om när vård ska bekostas privat respektive offentligt. Gustav Tinghög presenterar en rad kriterier som bör vara uppfyllda för att kostnaderna ska kunna läggas över på den enskilde.
– Idag är det inte alltid glasklart på vilket grunder det sker. Glasögon, exempelvis, betalar vi själva, medan landstinget står för hörapparater.
Han analyserar också frågan om egenansvar. Ska feta och rökare själva få betala för sin vård, de har ju medvetet dragit på sig problemen? Gustav Tinghög menar att det är etiskt svårt att i efterhand ställa sådana krav. Däremot kan man i förväg bestraffa vissa beteenden, genom exempelvis en hög skatt på tobak eller dyra försäkringar för en riskfylld verksamhet som djuphavsdykning.
Organdonation är ämnet för en av avhandlingens fyra artiklar. Här föreslås att en hög ekonomisk kompensation införs för att få fler att donera sina anhörigas organ.
– Idag dör folk i Sverige för att det inte finns organ, samtidigt som en svart marknad för organ växer fram i fattiga länder. Vi tror att en tillräckligt hög kompensation skulle få fler att donera organ.
Han är mycket medveten om att det här är en känslig fråga. Men han menar att hans roll som ekonom och filosof är just att blottlägga argumentationen och rensa bland grumliga och känslomässiga argument.
– Värdekonflikter kommer alltid att finnas mellan effektivitet och rättvisa. Men med en öppen och mer systematisk diskussion går det att åstadkomma både mer rättvisa och en effektivare vård.
Gustav Tinghög är en av fyra doktorander som finansierats av landstinget efter den laddade debatten, då Östergötlands landsting presenterade sina första prioriteringslistor hösten 2003.
Kontaktinformation
Gustav Tinghög disputerar den 4 februari. Han nås på 010-1031751, mobil: 0733-223091. E-post: gustav.tinghög@liu.se
