Genombrott för effektivare läkemedelsutveckling
Att få fram ett nytt läkemedel är en mycket kostsam och tidskrävande process. Av 20 möjliga brukar 19 kasseras för att de inte fungerar eller ger oönskade biverkningar. Nu har en forskargrupp ledd av professor Lars Baltzer vid Uppsala universitet tagit fram en liten molekylär ”bindare” som har potential att förändra detta landskap i grunden.
Studien, som idag publiceras i den välrenommerade tidskriften Angewandte Chemie, visar konceptet med en liten polypeptid bestående av 42 aminosyror, till vilken man kan koppla i stort sett vilken liten målsökande organisk molekyl som helst. I kroppen letar den sedan upp det ställe i kroppen som ska behandlas. Det unika är att polypeptiden kraftigt förbättrar egenskaperna hos den lilla molekylen på ett enkelt och väldigt generellt sätt.
– Det blir ruggigt bra bindare. De binder starkare och mer specifikt än andra alternativ, säger Lars Baltzer, professor i organisk kemi, som tror att möjligheterna att snabbt få fram nya läkemedel kommer att förbättras avsevärt med hjälp av det nya konceptet.
Hela konceptet går lite på tvärs mot vad man brukar göra inom läkemedelsutvecklingen. Traditionellt handlar det nämligen om att syntetisera läkemedel från A till Ö och vissa krav ska uppfyllas för framgång. Läkemedlen ska vara lågmolekylära (500 Dalton), ha hög fettlöslighet och högst tio bindningsställen för att kunna ta sig igenom cellmembranen. Men merparten visar sig ofta vara overksamma eller toxiska och det finns numera dessutom sätt att få större molekyler genom cellmembraner. På senare tid har terapeutiska antikroppar kommit som alternativ. Dessa är stora (150 000 Dalton) och binder på utsidan av celler som de sedan ”blockerar”.
Den nya peptiden är 5000 Dalton eller bara 1/30 så stor som en typisk antikropp, vilket är mindre än man trott vara möjligt. Men enligt Lars Baltzer har signalerna om att det borde fungera hela tiden funnits i naturen.
– Den humana tillväxtfaktorn hGH använder 35 aminosyror för att binda till sin receptor, men det visar sig att endast sex av dessa är kritiska. Resten kan man byta ut utan att funktionen ändras särskilt mycket. Det är egentligen inget speciellt med att sätta en generell peptid på en småmolekyl, men ingen har gjort det, säger han.
Peptiden har i denna studie med framgång kopplats till inflammationsmarkören CRP, som bl a påvisar risk för tidigare död hos hjärtpatienter. Flera andra studier är på gång och visar samma framgång.
Rönen är högintressanta före industrin, och flera större företag har visat intresse. Det avknoppningsföretag som tidigare sprungit ur Baltzers forskargrupp kommer nu att utveckla konceptet vidare för att kunna hjälpa läkemedelsindustrin att på ett betydligt tidigare stadium än idag avgöra om en läkemedelskandidat är värd att gå vidare med eller inte.
Läs artikeln på nätet [Ref 1].
För mer information, kontakta Lars Baltzer, mobil: 0706-482 595, lars.baltzer@biorg.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
