Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

30 september 2010

Glupska kammaneter är ”osynliga” för bytet

Trots sin primitiva uppbyggnad kan den amerikanska kammaneten smyga sig på sitt byte likt en högteknologisk ubåt och blir därför en framgångsrik jägare. Forskare från Göteborgs universitet har nu lyckats visa hur kammaneten gör sig hydrodynamiskt ”osynlig”.

Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi har sedan länge varit känd för sin glupskhet och äter en stor mängd olika djurplankton. För några år sedan etablerade arten sig i Nordeuropa.

Liksom många andra kammaneter och maneter har Mnemiopsis leidyi en stor gelékropp. Genom sin storlek ökar den chansen att träffa på många bytesdjur. Men eftersom bytesdjuren ofta är extremt känsliga för olika vattenrörelser kan storleken ofta vara en nackdel. Dock inte för kammaneten som lyckas fånga många hoppkräftor, trots att de har ett starkt flyktbeteende.

– Hoppkräftor har en välutvecklad förmåga att upptäcka ytterst små rörelseförskjutningar i vattnet. På bråkdelen av en sekund kan de fly mycket långt från källan till störningen. Hur kammaneten kan närma sig och fånga några av djurvärldens mest vaksamma plankton har varit okänt fram tills nu, säger Lars Johan Hansson som forskar vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.

Forskarna använde avancerad videoteknik för att studera vattenflödet utanför och inuti kammaneten. Utifrån mätningarna var det möjligt att beräkna vilka rörelseförskjutningar kammaneten skapar i vattnet och jämföra dessa med de nivåer som utlöser flyktrespons hos hoppkräftor.

– Det visade sig att kammaneten använder rader av cilier innanför fångstloberna för att skapa en stor vattenström som för bytesdjuren till fångstytorna. Genom att vattnet med bytesdjuren accelererar långsamt och transporteras samlat in i kammaneten uppstår nästan inga rörelseförskjutningar förrän bytesdjuren förts ända fram till fångstytorna, där det är för sent för bytet att fly. Maneten är alltså en hydrodynamiskt tyst jägare.

Forskningen om kammanetens förmåga att fånga byten har utförts av forskare från USA, Norge och Institutionen för marin ekologi Göteborgs universitet.

Studien – Stealth predation and the predatory success of the invasive ctenophore Mnemiopsis leidyi – är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Foto: Lars Johan Hansson

Kontaktinformation
KONTAKT:
Lars Johan Hansson, Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet
031- 786 2624
0736- 96 83 70
lars.hansson@marecol.gu.se

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera