Vetets grönska avgör gödslingen
Genom att mäta hur grönt ett bestånd av korn eller vete är, kan man få en uppfattning om hur kvävebehovet varierar inom ett fält.
Tekniken, med traktorburna kvävesensorer (Yara-N), används redan idag för att man ska kunna gödsla varierat.
En handburen variant av kvävesensor har testats i ett treårigt försök vid SLU i Skara. Man ville se om den kunde användas för att enkelt, dvs. utan provtagning och dyra bladanalyser, visa skillnader i optimal kvävegiva för olika delar av fältet.
Sensormätningarna jämfördes med metoder baserade på bestämningar av jordart, mullhalt och kväveinnehåll i marken samt på antaganden om skördens storlek m.m.
Resultaten från försöken understryker behovet av att räkna med det kväve som marken själv levererar i beräkningen av optimal kvävegiva. Färgmätningar av icke-kvävegödslade led (0N-rutor), visade sig kunna beskriva markens kväveleverans på ett tillfredsställande sätt. Tidpunkten för mätningen var dock avgörande för tillförlitligheten och fortfarande är osäkerheten i skattningarna stor.
Kontaktinformation
Johanna.Wetterlind@mark.slu.se
http://pub-epsilon.slu.se:8080/1667/01/wetterlind_j_100506.pdf
