Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

10 augusti 2010

Insjöar avger mer koldioxid när klimatet blir varmare

Stora mängder organiskt bundet kol faller ned på botten av våra insjöar. En del lagras i tusentals år i sedimenten medan en del bryts ner till koldioxid och metan som stiger upp i atmosfären. Forskare vid Uppsala universitet visar i en artikel som publiceras i tidskriften Nature idag att inlagringen av kol är starkt temperaturberoende och att insjöar kommer att öka koldioxidutsläppet till atmosfären i ett varmare klimat.

Partiklar av olika slag regnar ständigt ner på insjöarnas sediment; mikroskopiska alger och andra planktonorganismer såväl som humuspartiklar från omgivande landområden. En del kan brytas ned till koldioxid av bakterier i sedimentet. Nedbrytningen leder till att insjöarna utgör en betydande källa av koldioxid till atmosfären. Samtidigt utgör sjösedimenten en viktig ”kolsänka”, dvs binder kol, genom att en del av det organiska kolet inte bryts ned, utan blir kvar under mycket lång tid.

Hittills har det varit oklart vad som avgör i vilken utsträckning det organiska kolet ligger kvar på sjöbotten, istället för att brytas ned till koldioxid. Forskargruppen vid avdelningen för limnologi vid Uppsala universitet, ledd av professor Lars Tranvik, har funnit ett starkt och tydligt samband mellan koldioxidproduktionen i sjösediment och bottenvattnets temperatur.

– Det nya är att vi fann ett mycket likartad temperaturberoende för vitt skilda sjösediment. Oberoende av sjöns näringsinnehåll, geografiska läge och sedimentets kemiska sammansättning är temperaturberoendet av koldioxidproduktionen detsamma, säger doktoranden Cristian Gudasz, som har varit ansvarig för datainsamling och utvärdering.

Med detta likartade temperaturberoende som utgångspunkt gjorde forskarna en uppskattning av temperaturens effekt på sjösedimenten i det norra barrskogsbältet, som löper genom Eurasien och Nordamerika och innehåller miljontals sjöar. På hundra års sikt kommer den årliga fastläggningen av kol i barrskogsbältets sjösediment att ha minskat med 4-27 procent, beroende på klimatprognos. Produktionen av koldioxid i sjösedimenten kommer att öka i samma omfattning, med högre emissioner till atmosfären som följd.

Det blir allt mer tydligt att inlandsvattnen spelar en betydande roll i det globala kolkretsloppet, trots att de endast täcker 3 procent av jordens totala landmassa. Den här studien visar hur deras roll kan förväntas ändras med klimatförändringen.

Projektet har genomförts i samarbete med forskare vid Linköpings universitet och finansierats av forskningsrådet Formas och Vetenskapsrådet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Christian Gudasz (på engelska), doktorand, 018-471 27 07 eller 073-761 68 49, e-post: christian.gudasz@ebc.uu.se eller Lars Tranvik, professor i limnologi, 018-471 27 22, 073-322 58 30, e-post: lars.tranvik@ebc.uu.se

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera