Delaktighet på egna villkor för anhöriga inom psykiatrin
Närstående till psykiskt sjuka bemöts ofta som en homogen grupp i psykiatrin. I bästa fall bjuds de in till ”öppet hus” eller särskilda anhörigdagar. Ny forskning visar att patienter och deras närstående behöver bemötas individuellt för att vården ska bli bra. Vårdpersonal måste också jobba med sitt synsätt när det gäller skuldbeläggande av familjen till psykiskt sjuka.
– Vårdarna har en komplex arbetssituation med neddragningar och administrativa uppgifter som stjäl deras tid. Men det är ändå på dem som ansvaret för relationen mellan närstående och vårdare vilar, säger Lena-Mari Sjöblom, som snart disputerar vid Mittuniversitetet.
I avhandlingen ”Family in the Formal Psychiatric Care” är fokus de närståendes perspektiv.
– Min forskning visar att den formella vården måste möta varje patient och varje anhörig där de är. Varje patient måste också få bestämma i vilken utsträckning de anhöriga ska vara delaktiga.
När de närstående inte tillåts ta del i vården hamnar de i ett stresstillstånd. För att hantera detta skapar de olika strategier. En del blir arga och skäller, andra söker alternativa behandlingsformer och åter andra ger upp att engagera sig.
– När närstående fastnar i de här strategierna ser de inte längre möjligheter att samarbeta och samverka med den formella vården. För patienten blir då inte stödet så bra som det skulle kunna bli.
Det är vanligt att närstående till psykiskt sjuka bär på känslor av skuld och skam, något som kan förstärkas av vårdpersonalen.
– De som jobbar i den formella vården påverkas förstås av samhällets attityder. Det gäller att få bort stämpeln att något är fel på familjen, säger Lena- Mari Sjöblom.
Hon efterlyser mer utbildning av personal i den psykiatriska vården. Ledningen för den psykiatriska vården behöver också inse att det finns både personliga och samhällekonomiska vinster att involvera patienter och närstående i vården. Det måste dock ske på det sätt som passar just den eller de individer det gäller.
– Jag tror på det synsätt som finns in om barnpsykiatrin. Där jobbar man med alla personer som är viktiga kring barnet. Det synsättet skulle i högre utsträckning kunna användas av vuxenpsykiatrin.
Lena-Mari Sjöblom disputerar vid Mittuniversitetet den 18 juni. Ämnet är hälsovetenskap.
