Friluftsliv i skolan ses som exklusivt
Trots att friluftsliv sedan länge är ett högt värderat utbildningsinslag inom kursplanen för skolämnet idrott och hälsa så märks inte det i undervisningen. Idrottslärare tycker att skolans fysiska och organisatoriska ramar gör det svårt att undervisa i friluftsliv. En ny avhandling i utbildningsvetenskap vid Stockholms universitet diskuterar alternativa sätt att tänka kring friluftsundervisning inom både grundskola och lärarutbildning och nya sätt att formulera friluftsliv och naturmöten i skolans styrdokument.
I Skandinavien är friluftsliv en utbredd och populär fritidssysselsättning som man har valt att föra in i skolan genom att uttrycka det som ett mål inom läroplaner och kursplaner. I Sverige sker det inom ämnet idrott och hälsa. Trots den framskrivna positionen inom ämnet och den betydande tid och resurser som ägnas till friluftsliv i utbildningen av idrottslärare så ger det litet avtryck i den egentliga undervisningen. I en avhandling i utbildningsvetenskap vid Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner vid Stockholms universitet har därför Erik Backman studerat de utbildningssociologiska villkoren bakom friluftsundervisningen i idrottsämnet inom den svenska skolan.
Avhandlingen visar att det inte är helt lätt att få en klar bild av vad som egentligen menas med friluftsliv och att utbildare, forskare, ledare och utövare inom friluftsliv vill framhäva specifika värden som de själva associerar med friluftsliv. Trots att svenska staten har en officiell definition uttryckt av Miljödepartementet så råder en viss spänning mellan olika synsätt som delvis har att göra med avgränsningen mot idrott.
Erik Backman har dels genomfört en textanalys av hur friluftsliv omnämns i centrala och lokala kursplaner på grundskolor, dels intervjuat idrottslärare på grundskolor och idrottslärarutbildare om deras syn på friluftsundervisningen. Textanalysen visar att skolans friluftsdagar har minskat genom historien för att till slut avregleras helt i den nuvarande läroplanen Lpo-94. Samtidigt som det har skett en relativ ökning av friluftslivets betydelse inom ämnet idrott och hälsa har idrottslärarna svårt att formulera friluftsliv i termer av lärande.
– När idrottslärarna överhuvudtaget skriver om friluftsliv i sina lokala kursplaner är det i form av orientering, Allemansrätten och att kunna välja rätt kläder. Det går inte att urskilja vad de menar är en lättare och svårare kunskapsnivå i friluftsliv. Dessutom förekommer i stort sett inga formuleringar om till exempel naturupplevelser, miljömedvetenhet, hälsa och det svenska kulturlandsskapet. Man får väl anta att detta inte är något som idrottslärarna ser som en viktig del av friluftsundervisningen, säger Erik Backman.
Intervjuerna med idrottslärarna visade att de ser skolans fysiska och organisatoriska ramar som begränsande för möjligheterna att undervisa i friluftsliv. Främst framhöll de undervisningstid, gruppstorlek, närheten till naturen samt bristande utrustning och finansiella resurser som begränsande faktorer. Den dominerande synen på friluftsliv är att det är något exklusivt som ska bedrivas långt borta, i en avlägsen natur, med viss typ av utrustning och som också ska kräva teknisk kunskap och kroppsliga färdigheter.
– Talet om begränsande faktorer avslöjar idrottslärarnas föreställning om ett ganska exklusivt friluftsliv. Om synen på friluftsliv hade varit mer tillåtande och inkluderande hade det också varit lättare att nå målen i kursplanen. Som det är nu tror jag att flera av de idrottslärare som undviker att undervisa i friluftsliv gör det för att de associerar friluftsliv med en exklusivitet som ändå inte är genomförbar i skolan, säger Erik Backman.
Den föreställning om friluftsliv som råder bland idrottslärare på grundskolan stämmer också väl överens med den typ av friluftsliv som beskrivs som värdefull bland de idrottslärarutbildare som intervjuats.
– Det tycks som att idrottslärarutbildningen har potentialen att göra avtryck i studenternas föreställningar om friluftsliv. Man bör kritiskt diskutera innehållet i utbildningen om man vill att detta också ska ge avtryck i undervisningen, säger Erik Backman.
Avhandlingens titel: “Friluftsliv in Swedish Physical Education – a Struggle of Values”.
Ladda ner avhandlingen: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:308124
Kontaktinformation
Ytterligare information: Erik Backman, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner, Stockholms Universitet, telefon: 08-12076505, mobil: 070-4599700, e-post: erik.backman@utep.su.se
Pressbild: För pressbild på Erik Backman, kontakta Cecilia Parkert, cecilia.parkert@luk.su.se, 08-163428 eller 073-707 88 90
