Artikel från Umeå universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

31 mars 2010

Elever i utsatta områden diskvalificeras

Unga människor i utsatta bostadsområden har generellt svårare att förverkliga sina framtidsdrömmar om utbildning och arbete. Nationell statistik visar samband mellan boendesegregation och icke-behörighet för studier på gymnasieskolans nationella program. Parallellt med denna formella diskvalificering pågår också mer subtila former av uteslutning i skolan, menar pedagogen Joakim Lindgren i en ny avhandling vid Umeå universitet.

Joakim Lindgren har studerat relationer mellan utbildning och socialt innanförskap och utanförskap i tre olika miljöer i Sverige. Dessa miljöer består av ett samhälle i Norrlands inland och två stadsdelar i en större stad: ett så kallat ”utanförskapsområde” och ett socialt priviligierat område. Undersökningens fokus ligger på före detta elever i tre kommunala grundskolor i de tre områdena.

Avhandlingen visar att elever i det utsatta området hade de mest ambitiösa och förhoppningsfulla framtidsdrömmarna innan de lämnade grundskolan, men att de oftare hamnade utanför vidare utbildning och arbetsliv.

Samtidigt tyder resultaten på att dessa elevers stängdes ute från de pedagogiska praktiker som, enligt lokalpolitiker och skolans styrdokument, skulle göra dem delaktiga. Lärarna menade till exempel att dessa elever varken kunde eller ville arbeta självständigt. I elevintervjuerna finns det också tydliga lokala skillnader på hur den ideale eleven beskrivs. Idealet i det utsatta området var kopplat till traditionella normer om ordning och reda. Detta till skillnad från sådana ideal som handlar om att förvalta den ökande friheten och ansvaret, såsom självständighet, initiativförmåga och kreativitet.

En av skolans viktigaste funktioner är att skapa social integration. Traditionellt har detta i stor utsträckning handlat om att ge elever kunskap, formell behörighet för fortsatta studier och en plats i arbetslivet. Sedan 1990-talet har skolan i växande utsträckning inriktat sig på att forma individer som kan förvalta den ökande frihet och det ökande ansvar som de får i samhället. Skolans fostransdimension är i sig inte ny, men det normalitetsideal som vuxit fram är mer kopplat till särskilda individuella egenskaper och sätter därför skarpare gränser för vem som platsar och inte. Inte minst den ökande dokumentationen och utvärderingen av elevernas utveckling gör fostransdimensionen betydelsefull i detta avseende.

I avhandlingen diskuterar Joakim Lindgren bland annat hur förändringar i skolan är relaterade till nya former av utanförskap i ett samhälle där integration till viss del handlar om individernas förmåga att hävda, eller ”sälja”, sig själva på en avreglerad arbetsmarknad.

Eleverna i studien besvarade en enkät innan de lämnade grundskolan år 2000. Livshistoriska intervjuer genomfördes 2007-2008 med ett mindre urval av före detta elever. Avhandlingen bygger också på statistik från SCB:s longitudinella integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA) och intervjuer med lokalpolitiker och skolpersonal.

Fredagen den 9 april försvarar Joakim Lindgren, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spaces, mobilities and youth biographies in the New Sweden. Studies on education governance and social inclusion and exclusion. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Héctor Pérez Prieto, Utbildningsvetenskap, Karlstads universitet.

Kontaktinformation
Joakim Lindgren, joakim.lindgren@pedag.umu.se
Pedagogiska institutionen,Umeå universitet
Telefon: 090-786 6447, 073-652 4861

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera