Artikel från Umeå universitet
16 mars 2010

Fysiska begränsningsåtgärder vanliga i vård och omsorg av äldre

Utbildningsprogram för vårdpersonal kan förändra personalens attityder och minska användningen av fysiska begränsningsåtgärder inom äldrevården, samt öka den upplevda vårdkvaliteten och förbättra arbetsmiljön. Det skriver Tony Pellfolk i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet fredagen 19 mars.

Syftet med Tony Pellfolks avhandling är att undersöka användningen av fysiska begränsningsåtgärder över tid, identifiera riskfaktorer för fall bland personer med demenssjukdom och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklingsprogram för personal på personalens kunskap, attityder och arbetsmiljö samt på användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.

Avhandingen visar att andelen personer inom särskilda boenden för äldre i Västerbotten som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan år 2000 och 2007, eventuellt oberoende av skillnader i de äldres karakteristika. Den vanligaste orsaken till att man fysiskt begränsar en äldre persons rörelsefrihet är att hindra personen från att falla eller glida ur en stol. Vidare framkommer att de äldre har varit föremål för fysiska begränsningsåtgärder under en längre tid år 2007 jämfört med år 2000.

Vidare visar studierna att 40 % av de äldre i 20 gruppboenden för personer med demenssjukdom föll minst en gång under en sexmånaders period. Riskfaktorer för att råka ut för en fallolycka är förmåga att resa sig upp ur en stol, att delta i utomhuspromenader, vara beroende vid skötandet av sin hygien, att gå med hjälpmedel och att uppvisa verbalt störande och hjälpsökande beteenden. En hög andel av fallen skedde på eftermiddagen och under natten, och vid många fall saknas vittnen till händelsen. Ångest och förvirring var de vanligaste symptomen som föregick fallen.

Ett utbildningsprogram under 6 månader om fysiska begränsningsåtgärder, fallprevention, demenssjukdomar och relaterade komplikationer som riktade sig till vårdpersonalen ökade kunskapsnivån och förändrade personalens attityder till användningen av fysiska begränsningsåtgärder samt minskade dess användning, jämfört med en kontrollgrupp. Detta uppnåddes utan någon förändring i förekomsten av fall eller i användningen av neuroleptika eller benzodiazepiner. Utbildningsprogrammet gav också en positiv effekt på personalens arbetsmiljö genom en minskad samvetsstress, arbetsbörda, arbetskrav och genom ökad upplevd kontroll i arbetet och socialt stöd, samt ett förbättrat vårdklimat. Den positiva effekten på personalens arbetsmiljö kan även vara beroende av en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre, och att det även har skett en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder som inte helt beror på en förändring av dem som man vårdar. Det är dock möjligt att påverka användningen av fysiska begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demens vård, fall prevention och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre. Utbildningsprogrammet har också en positiv effekt på personalens upplevda arbetsmiljö och vårdkvalitet. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga ångest och förvirring.

Fredagen den 19 mars försvarar Tony Pellfolk, Institutionen för omvårdnad och Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, Umeå universitet sin avhandling med titeln Physical restraint use and falls in institutional care of old people – effects of a restraint minimization program. Svensk titel: Fysiska begränsningsåtgärder och fall inom institutionell äldrevård – effekterna av ett utbildningsprogram med syfte att minimera anvädningen av fysiska begränsningsåtgärder
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Knut Engedal, Aldring og Helse, Nasjonalt Kompetensesenter, Olso, Norge.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-31952

Kontaktinformation
Tony Pellfolk är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik. Han nås på:
e-post tony.pellfolk@novia.fi
tel +358-50-401 75 80

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera