Rädda Barnen som redskap för Sveriges goda rykte
Evakueringen av finska barn till Sverige under andra världskriget var snarare en möjlighet att stärka banden mellan Sverige och Finland än ett sätt att ordna omsorgen för barnen. Det visar en avhandling om Rädda Barnen.
— Rädda Barnen är en politiskt oberoende organisation, men politik tycks i alla högsta grad ha haft betydelse för verksamheten under andra världskriget, säger Ann Nehlin, som doktorerat vid Tema Barn på Linköpings universitet med en avhandling om svenska Rädda Barnen mellan 1938 och 1956.
Avhandlingen visar att Rädda Barnen anpassade verksamheten till den svenska neutralitetspolitiken och att nordiska och västeuropeiska barn fick företräde i hjälparbetet.
Ann Nehlin ger flera exempel på Rädda Barnens inkonsekvens i hjälpinsatserna. En förfrågan från The Jewish World Congress om hjälp med att transportera judiska barn från Öst- till Västeuropa avvisades därför att det kunde betraktas som en politisk åtgärd. Samtidigt engagerade sig Rädda Barnen i transporter av finska, norska, tyska, belgiska och franska barn.
Det förekom också att polska och judiska barn inte mottogs i Sverige med argumentet att det var olämpligt att rycka upp dem ifrån sin egen miljö, ett argument som inte gällde de 70.000 finska barn som evakuerades till Sverige.
Några år efter krigsslutet gjordes en internationell utvärdering av hur krigsbarn som evakuerats hade acklimatiserat sig. Rädda Barnens internationella union föreslog att de finska barnen skulle inkluderas i denna studie, men förslaget avvisades av svenska Rädda Barnen.
— Exporten av svenska värderingar, svensk standard och svensk expertis på barnomsorg var viktig. Ibland tycks det till och med ha tagit över de humanitära skälen för att bistå barn, säger Ann Nehlin.
Kontaktinformation
Ann Nehlin nås på 013-282211, 070-7811824 och ann.nehlin@liu.se
