Fodret nyttjas lika oavsett hästras
Det tycks inte vara någon skillnad på olika hästrasers förmåga att ta upp näringsämnen ur sitt grovfoder, som många tidigare trott. Tidpunkten för skörd och mängden foder under dygnet har större betydelse. Hästarna utnyttjade dock energin i fodret sämre när de fick en större giva.
Det kan agronom Sveinn Ragnarsson konstatera i sin avhandling vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Han har studerat om det är skillnad mellan islandshäst och varmblodig travhäst när det gäller förmågan att smälta fodret.
På Island har den inhemska hästrasen under lång tid, mer än 1000 år, utsatts för både strängt klimat och begränsad födotillgång. Trots dessa förhållanden tycks islandshästen kunna leva på det foder som erbjuds i deras miljö.
Idag finns en utbredd uppfattning att islandshästen har en bättre fodersmältningsförmåga än andra raser och att den därför klarar av att leva på liten mängd foder och foder med låg näringsmässig kvalitet.
En tidigare teori har varit att islandshästens mag-tarmkanal är större och därför utnyttjar fodret bättre. Ragnarssons avhandling visar nu att så inte är fallet.
– Studien som jämför smältbarhetsförmågan hos islandshästar med varmblodiga travhästar kan inte bekräfta att islandshästar har en bättre fodersmältningsförmåga, vare sig på ett sent eller tidigare skördat blandgräsvallfoder, säger Sveinn Ragnarsson.
I genomsnitt var det var liten skillnad i rasernas förmåga att smälta energi, råprotein och fiber i fodren. De varmblodiga travhästarna visade dock en något högre smältbarhetsförmåga, särskilt på det tidigast skördade fodret. Orsaken till detta är oklar.
Hästar kan, tack vare de mikroorganismer som lever i deras stora blind- och tjocktarm, utnyttja mycket av den energi och näring som finns i gräs.
I hästens magsäck och tunntarm börjar fodret brytas ner av de magsmältningsvätskor och enzymer som hästen själv producerar. Enkla sockerarter, aminosyror och fett, som finns i gräset, tas upp i kroppen.
Fibrerna i gräset kan hästen inte själv bryta ner utan de kommer till grovtarmen där mikroorganismer bryter ner dem och använder som energikälla. Generellt gäller att ju mer färdigväxt ett gräs är (från några blad till blad med strå, blomma och färdiga frön) desto mer fibrer och förvedade fibrer innehåller det.
Dessa fibrer kan vara svåra eller omöjliga även för mikroorganismerna att bryta ner. Det är dock känt att gräs som växer i nordiska klimat (kallt och ljust) har en annorlunda åldringsprocess och deras fiberinnehåll kan fortsätta vara ganska tillgängliga för mikroorganismerna fast de är färdigväxta.
OLIKA TIDPUNKTER
I forskningsprojektet har Sveinn Ragnarsson undersökt hur fodersmältningen, energi- och proteinutnyttjandet hos islandshästar påverkas när de erbjuds gräsvallfoder som skördats vid olika tidpunkter och utfodrats i olika mängder.
Hästarna utnyttjade energin och fibrerna i fodret bättre när de utfodrades med den minsta fodergivan.
Orsaken till detta kan vara att fodrets passage genom digestionskanalen går långsammare om mängden foder är liten och därmed får mikroorganismerna mer tid på sig att bryta ner fodret.
Även om islandshästarna inte visade sig ha en bättre kapacitet att smälta foder visar resultat från Sveinn Ragnarssons avhandling att de ändå kan räknas som “lättfödda”, det vill säga de behöver litet mindre energi för sitt “uppehåll” än andra hästar.
Det blev extra tydligt i studien där islandshästarna ökade i vikt och travhästarna gick ner i vikt.
Blodprov från hästarna indikerade också att travhästarna bröt ner kroppsprotein mer än islandshästarna.
Avhandlingen i dess helhet går att läsa på följande webbadress:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002187/
Sveinn Ragnarsson, institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU, försvarade sin avhandling, Digestibility and Metabolism in Icelandic Horses Fed Forage-only Diets, 18 december 2009 vid SLU i Uppsala.
Kontaktinformation
sveinn@holar.is
+ 354 -4556300, +354-8611128
eller Anna Jansson 018-67 21 06 anna.jansson@huv.slu.se
