Ny bok granskar den svenska monarkin
I Monarkins makt utmanas bilden av den svenska monarkin som politiskt ointressant och oförarglig. I sin nyutkomna bok analyserar statsvetaren Cecilia Åse vad kungahuset betyder för Sverige och svensk demokrati. Bland annat diskuteras vilka konsekvenser det har att statschefsämbetet ärvs inom en utvald släkt och varför vi egentligen blir så glada över att Victoria ska gifta sig.
En vanlig föreställning är att det inte spelar någon roll att Sverige har ett kungahus eftersom kungen inte har någon formell makt. Men hur är det egentligen med den saken – är det verkligen så att kungen inte har någon makt eller något att säga till om?
– Statschefens uppgift är att vara en nationell symbol och ”stå över” politiken. Och just för att statschefen saknar politisk makt har han en stark symbolisk betydelse, säger Cecilia Åse.
De kungligas liv, och inte minst deras familjeliv, ger uttryck för en mängd normer om till exempel familj och härstamning, genus och sexualitet. Att de kungliga ska ”stå över” politiken gör det samtidigt svårt att kritisera och ifrågasätta hur dessa normer kommer till uttryck.
Hur skall man förklara att monarkin har en så stark ställning i Sverige idag?
– Jag tror att det handlar om den kungliga “vanligheten”, om att de kungliga är upphöjda nationella symboler samtidigt som de är människor som vem som helst. Kungligheter föds som offentliga personer och deras liv kan beskrivas som en nationell angelägenhet. De kan framställas som annorlunda och speciella, men också som helt vanliga människor. Detta är nyckeln till för att förstå de starka känslor och det enorma genomslag som till exempel de kungliga förlovningarna har fått, inte minst i medierna.
Kan kungen verkligen vara opolitisk i sitt agerande?
– Här finns en intressant paradox; att vara opartisk är detsamma som satt stå bakom regeringens politik, alldeles oavsett vilken regering det är. Statschefen ska alltså inte ge uttryck för sin egen politiska övertygelse. I grundlagens förarbeten skriver man också att det allra viktigaste är att medborgarna upplever att det inte finns någon motsättning mellan statschefen och regeringen.
På vilket sätt påverkar monarkin den politiska diskussionen?
– När man diskuterat statsskicket har man inte gjort det utifrån de föreställningar som är grundläggande i en demokrati, till exempel jämlikhet och allas rätt till självförverkligande. Istället pratar man om de kungliga personerna och släktförhållanden. Detta innebär att idéer som annars är viktiga i svensk demokrati sätts på undantag.
Går det att se några politiska fördelar med att statschefen kommer från samma familj generation efter generation?
– Ur demokrati- eller jämlikhetsperspektiv är det svårt att se några fördelar. Arvsprincipen står ju i direkt konflikt med principen om att offentliga uppdrag ska vara öppna för alla och på lika villkor. Men det är ju inte heller ur ett sådant perspektiv som monarkin hämtar sin legitimitet. Snarare är det föreställningar om nation, familj och biologiskt arv som monarkin vilar på.
Om författaren
Cecilia Åse är forskare och föreläser i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har tidigare publicerat Makten att se – om kropp och kvinnlighet i lagens namn (2000) och har också skrivit boken Politikens paradoxer (1996) med Maria Wendt.
För att beställa recensionsex eller boka intervju med Cecilia Åse kontakta Jenny Bjarnar, tel: 0708-539903, e-post: jenny.bjarnar@ordfront.se.
För ytterligare information
Cecilia Åse, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tel.08-16 26 25, e-mail: cecilia.ase@statsvet.su.se.
