Tema

Outtalade normer konserverar idrottslärarutbildningen

Det finns ett antal outtalade normer och värderingar – väl förankrade i en idrottslärarkultur – som fungerar konserverande inom idrottslärarutbildningen. Bland annat är det svårt att förändra idrottslärarstudenternas föreställningar om flickor som underlägsna pojkar i idrott. Det visar Lena Larssons avhandling i utbildningsvetenskap med inriktning mot praktiska kunskapstraditioner vid Stockholms universitet.

Lena Larsson, som disputerar på fredag den 23 oktober, har studerat mötet mellan idrottslärarutbildningens värdestrukturer och studenternas erfarenheter och föreställningar. I sin avhandling visar hon att det är svårt att utmana studenters föreställningar om idrottslärarutbildningen och ämnet idrott. Deras bild av det ämne de så småningom ska undervisa i är i stort sett densamma efter utbildningen som den var före. Skillnaden är att det som för studenterna framstod som ett ”rent” idrottsämne när de påbörjade utbildningen har efter utbildningen blivit idrott och hälsa, eller kanske snarare ”hälsa genom idrott

– ”Spelreglerna” är till stor del givna och det tycks finnas ett antal outtalade normer och värderingar, som är väl förankrade i en idrottslärarkultur, och som i mångt och mycket fungerar konserverande, säger Lena Larsson.

När det gäller genusfrågor pekar undersökningsresultaten på att utbildningen tycks röra sig mellan å ena sidan den akademiska arenan – där genus är viktigt att belysa och problematisera, och å andra sidan en idrottslig arena – där den manliga normen och en manlig överordning fortfarande råder.

– Så länge föreningsidrotten utgör referensram är det är svårt att förändra idrottslärarstudenternas föreställningar om flickor som underlägsna pojkar i idrott och hälsa, även om man inom utbildningen berör jämställdhet, säger Lena Larsson.

Idrottslärarutbildning skiljer sig från många andra inriktningar inom lärarutbildningen genom att de som söker utbildningen ofta är mycket intresserade av ämnet (idrott) och majoriteten har ett förflutet som aktiva idrottsutövare. Det är en idrottsutbildning som studenterna söker till, men det är en lärarutbildning i idrott och hälsa de upplever att de har fått.

Idrottsläraren är, enligt studenterna, en hälsosam förebild, vilken i kraft av sina kunskaper, sin kropp och sin position som idrottslärare kan medverka i disciplineringen av elevernas kroppar.

Det råder ofta delade meningar om huruvida idrottsläraren behöver kunskaper om främst fysisk hälsa eller om social och psykisk hälsa.

– Resultaten i min studie visar att det är fysisk hälsa som främst tillerkänns värde. Det kopplar jag till att det finns ett språk för att kommunicera just naturvetenskapliga kunskaper om kroppen relaterat till folkhälsa, ett språk som både lärarutbildare och studenter känner igen och är bekväma med, medan det saknas språk för att kommunicera exempelvis positiv självbild, kroppslig förståelse och rörelsekompetens, säger Lena Larsson.

Avhandlingens namn:
Idrott – och helst lite mer idrott. Idrottslärarstudenters möte med utbildningen.

Ladda ner avhandlingen
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=4&pid=diva2:234649

Kontaktinformation
Ytterligare information:
Lena Larsson, tfn 0480-446291, 0730-315028, e-post lena.larsson@hik.se

Pressbild:
För pressbild på Lena Larsson, kontakta cecilia.parkert@luk.su.se, 08-16 34 28, 073-707 88 90

Outtalade normer konserverar idrottslärarutbildningen

 lästid ~ 2 min