Tema

När älgar möter människor

För en älg kan vägtrafik, skoterkörning, jakt och friluftsliv bjuda på ofrivilliga och ibland farliga möten med människan. Wiebke Neumann från SLU har undersökt hur älgar rör sig i landskapet och vilka undanmanövrar de gör när de blir störda. I avhandlingen visar hon bland annat att störningar vid jakt inte tycks öka risken för trafikolyckor.

Kunskapen om hur älgars och andra vilda djurs beteenden påverkas av mänskliga aktiviteter i landskapet har varit ganska begränsad. Idag finns det emellertid teknik som ger forskarna helt nya möjligheter att på avstånd följa djurs rörelsemönster i terrängen. Wiebke Neumanns ”försöksälgar” har haft halsband med såväl GPS-utrustning som telefonmodem.

Med teknikens hjälp kunde Wiebke Neumann undersöka vad som hände när de norr- och västerbottniska försöksälgarna mötte människor i skogen, till fots, på snöskoter eller vid jakt med hund. Älgarnas reaktion vid möten var tydlig, om än kortvarig. De förflyttade sig till ett annat område och var mer i rörelse än innan störningen. Upp till två timmar kunde det dröja innan älgarna uppvisade ett normalt beteende igen. Jakt med lös hund gav, inte oväntat, upphov till de allra kraftigaste reaktionerna. Då tog älgarna oftast till flykten direkt och rörde sig också över större områden.

Den relativt kortvariga responsen tyder på att enstaka möten med människor inte tär nämnvärt på älgarnas energireserver. Möjligen kan de vara mer känsliga under vintern, då de normalt inte rör sig så mycket och den perioden är mer energikrävande.

När det gäller trafiken tycks det vara relativt sällan som älgar i övre Norrland passerar vägar. Flest passager gjordes under tidig sommar och runt årsskiftet, dvs. vid de tidpunkter då älgarna flyttar mellan sina vinter- och sommarområden. Studien visar också att det inte finns avsevärt fler älgar på vägarna under älgjakten än under tiden före och efter. Det innebär att älgjakten inte ökar risken för älgolyckor i norra Sverige. Detta bekräftas också av älgolycksstatistiken. Det är framförallt älgens vandringsvanor som avgör när den passerar en väg – tillfälliga störningar har troligen mindre betydelse.

Under sina vandringar korsar älgar vägar under alla tider på dygnet och de verkar ha väl etablerade vandringsstråk i terrängen. Att risken för älgkrockar ökar när det skymmer och bli mörkt beror alltså inte på att fler älgar korsar vägarna då, utan på att det kan bli svårare för bilföraren att upptäcka en älg i tid.

Sannolikheten att en älg ska passera en väg är större där vägarna är fler, där det finns mycket skog och där terrängen är flack. Intressant är att älgolyckorna inte nödvändigtvis inträffade på de ställen där älgarna oftast passerade vägarna.

Under ganska lång tid har jakt varit en betydligt vanligare dödsorsak än rovdjursattacker i den nordiska älgstammen. Huruvida detta har påverkat älgens beteende är en annan fråga som diskuteras i avhandlingen. Det är inte självklart att dagens flyktbeteende är en lika bra strategi mot vargar.
—————————–
Fil kand Wiebke Neumann, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, försvarar sin avhandling Moose Alces alces behaviour related to human activity.

Tid: Fredag den 2 oktober 2009, kl. 10.00
Plats: P-0 Bäckströms sal, Skogsmarksgränd, SLU, Umeå
Opponent: Professor Atle Mysterud, Universitetet i Oslo, Norge
—————————–
Mer information: Wiebke Neumann, 090-786 83 02, Wiebke.Neumann@vfm.slu.se

När älgar möter människor

 lästid ~ 2 min