Tema

Tystnad runt döden i livets slutskede

Som främlingar i en obekant kultur, utestängda från det vanliga livet och i ständig väntan på döden. Så beskriver gamla människor sitt liv på äldreboende, enligt en ny doktorsavhandling vid Örebro universitet. Och trots att döendet och döden är starkt närvarande i deras tankar, finns det få möjligheter till samtal om det.

– Döden omges av en kompakt tystnad, säger forskaren Jane Österlind, som själv har lång erfarenhet av att jobba med döende människor i den palliativa vården.

– Resultatet var överraskande eftersom skröplighet och död tillhör vardagen på vård- och omsorgsboenden. Uppemot hälften av dem som flyttar dit dör redan inom ett år, men personalen försöker distansera sig från döden genom att inte tala om den.

Jane Österlind har studerat de äldres livssituation på vård- och omsorgsboende, både utifrån deras eget perspektiv och från personalens och biståndshandläggarnas perspektiv. Trots att de äldre hade olika bakgrund och hälsostatus beskrev de livet på boendet på ett likartat sätt.

– De kände sig som främlingar i en kultur som var obekant för dem. De upplevde sig som utestängda från det vanliga livet och vardagen beskrevs som en enda lång väntan på att livet ska ta slut.

Flytten till äldreboendet är en omvälvande förändring i de äldres liv, som krymper deras livsrum materiellt, fysiskt, socialt och existentiellt. Studien visar att många av dem känner att de måste göra om hela sin person för att anpassa sig till ett nytt liv, samtidigt som de ofta saknar en ömsesidig relation till personalen. De förväntningar som de äldre och vårdens olika aktörer har skiljer sig åt, och ett exempel är just döden, och tystnaden runt den. De äldre själva vill få prata om döden och om döendet, men det behovet tillgodoses inte. Tystnaden kan förklaras av personalens egen rädsla för dödenoch att deinte uppfattar att de äldre har denna önskan.

Jane Österlind efterlyser en äldreomsorg där den enskilde äldres behov är utgångspunkten, inte vad som passar bäst för organisationen. Men då måste personalen ges möjligheter att möta dessa behov och få emotionellt stöd i sitt arbete. Det behöver utvecklas modeller som bygger på ett samskapande mellan olika aktörer.

– Jag vill med min avhandling medverka i debatten om hur livssituationen ser ut för äldre personer i livets slutskede på vård- och omsorgsboende. Vi måste fråga oss vad som är viktigast för de äldres livskvalitet, att upprätthålla en materiell standard eller att skapa gemenskap och närhet? Och de meningsfulla aktiviteter som ska ingå i omsorgen, är de verkligen samma sak för alla? Allsång kanske passar för en del, medan andra vill få samtala om existentiella frågor? Vilket utrymme finns att tillfredställa dessa behov?

I dag flyttar äldre människor allt senare till vård- och omsorgsboende, eftersom det endast är de vars ”behov av omsorg inte på annat sätt kan tillgodoses” som beviljas en plats. Därför var Jane Österlind förvånad över att de som vistades hemma fick vänta i genomsnitt sex gånger längre tid än dem som vistades på sjukhus.

– Det är anmärkningsvärt med tanke på att det endast är prioriterade äldre som beviljas en plats på vård- och omsorgsboende. En fråga som är rimlig att ställa är om det alltid är så att de som vistas på sjukhus har större behov av omsorg än de som vistas hemma när beslutet tas?

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jane Österlind, 0766-36 50 11 eller Jane.Osterlind@esh.se.

Tystnad runt döden i livets slutskede

 lästid ~ 3 min