Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

8 september 2009

Strupfärgen blottar fadersegenskaper hos ödlor

Ska honan välja en hanne som är bra för sina söner? Eller en hanne som är bra för sina döttrar? Detta svåra val står en kalifornisk ödlehona inför när hon ska välja partner. Nya forskningsresultat visar hur ödlehonan löser denna konflikt. Erik Svensson, professor i Zoologisk Ekologi vid Lunds universitet, publicerar resultaten i tidskriften Evolution.

Det finns en speciell ödleart som lever i Centrala Kalifornien: sidfläcksödlan (Uta stansburiana). Dessa ödlor har olika färg på sina strupar. En klart lysande orange strupfärg indikerar att hannen har ett starkt immunförsvar. Det omvända gäller för honorna; ju klarare orange färg, desto svagare immunförsvar.  Samma färgsignal signalerar alltså olika information om immunförsvaret hos de båda könen.

Styrkan på immunförsvaret och färgen på strupen avgör hur livskraftiga ödlorna är. Men vad som är bra för hannen kan vara dåligt för honan.  Kombinationen orange strupfärg och starkt immunförsvar är bra för ödlehannen, men dåligt för ödlehonan (ett alltför starkt och aggressivt immunförsvar kan alltså vara till nackdel).

– En hona som parar sig med en hanne med orange strupe får söner med starkt immunförsvar men döttrar med svagt immunförsvar. Om honan istället parar sig med en hanne som saknar orange strupe, får hon döttrar med starkt immunförsvar men söner med svagt immunförsvar, säger Erik Svensson. Immunförsvaret samverkar med strupfärg och kön och dessa faktorer bestämmer tillsammans hur livskraftiga ödleungarna blir.

Erik Svensson tror inte att honan gör ett medvetet val av partner. Tidigare studier har visat att ödlehonor ofta parar sig med flera hannar och att honorna sedan omedvetet och på fysiologisk väg sorterar spermier från olika hannar. Ödlehonorna kan alltså använda spermier att befrukta sina ägg på ett sätt som maximerar överlevnadsframgången hos såväl hennes söner och hennes döttrar.

– Samma kombination av egenskaper som är gynnsam för en hanne, kan alltså vara missgynnsam för en hona, och vice versa. En slags utvecklingsmässig könskonflikt som verkar vara vanlig inom djurvärlden och som forskare finner hos allt fler arter. För att föra vidare bra egenskaperna till sina söner och döttrar har ödlorna löst det här problemet genom att de har byggt upp en genetisk koppling mellan strupfärg, säger Erik Svensson.     

Studien som publiceras i Evolution har gjorts tillsammans med två forskare från USA och Kanada.

För mer information, kontakta Erik Svensson
046-2223819

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera