Näringsrika vattenmiljöer gynnar bildningen av farligt metylkvicksilver
Bildningen av metylkvicksilver, den form av farligt kvicksilver som anrikas i fisk, är störst i näringsrika miljöer med hög primärproduktion. En avgörande faktor för bildningen av metylkvicksilver är också i vilken kemisk form kvicksilvret förekommer.
Det framgår av en doktorsavhandling vid SLU, i vilken Andreas Drott har studerat kvicksilverförorenade sediment på åtta platser i Sverige.
Kvicksilver är ett av våra mest allvarliga miljögifter. Vi människor får framför allt i oss ämnet när vi äter fisk och skaldjur, och det kan bland annat leda till svåra fosterskador. Livsmedelsverket rekommenderar därför kvinnor i fertil ålder att begränsa sitt intag av fisk från insjöar och från Östersjön, trots att fisk av flera andra skäl är bra att äta.
På senare år har uppmärksamhet riktats mot lokalt kraftigt förorenade områden, och stora resurser har lagts på att kartlägga och vid behov sanera förorenade områden. Att ta bort kvicksilver är dock mycket dyrt, och det är därför nödvändigt att korrekt bedöma vilka områden som är viktigast att åtgärda innan man går vidare till en sanering. För detta behövs fördjupad kunskap om vad som händer med kvicksilvret i miljön.
I fisk förekommer nästan allt kvicksilver i form av metylkvicksilver. Andreas Drott har därför studerat bildningen av metylkvicksilver i förorenade sediment, där man överväger att göra saneringar. Sedimenten är belägna utanför tidigare massa- och pappersindustrier.
I Andreas Drotts avhandling tonar en delvis ny bild fram, där den viktigaste enskilda faktorn för bildning av metylkvicksilver är primärproduktion och näringstillgång. Metyleringen av kvicksilver är framför allt biologisk och utförs av bakterier som lever i syrefri miljö. Bakteriernas aktivitet ökar när de får tillgång till färskt organiskt material, och därför är metyleringen högst i miljöer med hög primärproduktion av plankton och alger. Tidigare amerikanska studier har i stället betonat tillgången på sulfat, som bakterierna behöver för sin andning.
Andreas Drotts resultat visar också att den kemiska formen av kvicksilver är viktig, eftersom bakterierna först måste få i sig kvicksilvret för att kunna metylera det. I motsats till andra metaller är det små oladdade, lösta kvicksilverformer som tas upp direkt över bakteriernas cellmembran. De nya resultaten motsäger delvis en hypotes från en ledande amerikansk forskargrupp, att kvicksilvret skulle vara minst tillgängligt i syrefria miljöer med mycket svavelväte. Sannolikt finns det andra förklaringar till att metyleringen sjunker i sådana miljöer.
Andreas Drott ingår i en forskargrupp vid SLU och Umeå universitet som studerar kvicksilver i miljön. Forskargruppen, i vilken professor Ulf Skyllberg, SLU, och dr Erik Björn, Umeå universitet, ingår, har uppmärksammats internationellt. Skyllberg har för sina studier om kvicksilvers bindning till humus bland annat fått pris av den ledande miljötidskriften Environmental Science and Technology, som ges ut av American Chemical Society.
Fredagen den 8 maj kl 10.00 försvarar jägmästare Andreas Drott, institutionen för skogens ekologi och skötsel, sin avhandling med titeln Chemical Speciation and Transformation of Mercury in Contaminated Sediments.
Opponent är professor Francois M.M. Morel, Department of Geosciences, Princeton University, New Jersey, USA.
Disputationen avser skoglig doktorsexamen.
Lokal: sal Björken, SLU i Umeå.
Kontaktinformation
Andreas Drott, tel 090-786 86 25.
