Tema

Förbättrade metoder för sövning av vilda djur – genom ny SLU-forskning

Bättre och mer skonsamma metoder att söva vilda djur är målsättningen för veterinär Åsa Fahlmans forskning. I sin doktorsavhandling visar hon att det är möjligt för många olika djurslag.

– Förr kunde det ta över fem timmar innan ett sövt lejon vaknade upp ur narkosen och under hela den tiden krävdes noga övervakning av djuret. Med den nya sövningsmetoden för vilda lejon som jag utvecklat kan tiden som djuret är sövt förkortas avsevärt, säger Åsa Fahlman.

Genom att söva lejon med en kombination av flera anestesimedel i låga doser går det att ge en antidot, d.v.s. ett motgift, när man är färdig med undersökningen. Lejonet vaknar då inom 30 minuter, vilket gör det mycket säkrare vid sövning ute i det vilda.

Vilda djur har sövts sedan 1950-talet. Tidigare ansåg man att om djuret överlevde så var det en lyckad sövning, men idag vet man att säker hantering innefattar inte bara låg dödlighet.

Djuren måste också må bra både under och efter själva sövningen.
Stabila fysiologiska värden, såsom andnings- och hjärtfrekvens, minskar risken för komplikationer. Av djurskyddsskäl bör all hantering av vilda djur vara så skonsam som möjligt för att undvika stress och risken för sjukdom och skador.

Åsa Fahlman har studerat sövning av djur både i Sverige och i andra delar av världen. I södra Afrika har hon arbetat med lejon och noshörningar, i Malaysia med apor samt i Sverige med brunbjörn och järv.

Det finns olika anledningar till att man behöver söva ett vilt djur. Ekologisk forskning, förvaltning och bevarandearbete för vilda djurarter kan innebära att djur behöver märkas med radiosändare.

– Vid sjukdomsövervakning kan vilda djur behöva sövas för provtagning. Djur som fastnat i tjuvjägares snaror måste ofta sövas för att kunna befrias. Under mitt forskningsprojekt på Borneo behövde vi ibland söva orangutanger för att flytta dem från palmplantager till mer skyddade regnskogsområden, säger Åsa Fahlman.

Tusentals vilda djur sövs varje år men för många djurarter finns inga väl utprövade anestesimetoder. I det vilda skjuts bedövningspilen iväg med gevär, medan blåsrör framför allt används i djurparker. Ambitionen är att få en snabb men lugn insomning som sedan följs av att djurets fysiologiska tillstånd är stabilt under sövningen.

Åsa Fahlman har studerat effekterna av olika sövningskombinationer och fångstmetoder genom att övervaka kroppstemperatur, andning och hjärtfrekvens och analysera blodprover. Med hjälp av en bärbar blodanalysmaskin har hon i fält analyserat blodets syresättning, koldioxidhalt, pH-värde, mjölksyra, glukos, kalium med mera. Då fysiologiska förändringar sågs, undersökte Åsa orsakerna till dessa och förbättrade metoderna för djuren.

– Utifrån dessa uppgifter kan jag snabbt utvärdera hur det sövda djuret mår. Om djuret till exempel utvecklar syrebrist under sövningen har jag studerat hur man kan förbättra genom att ge syrgas via en slang i nosen. Effektiva men enkla fältmetoder för att öka säkerheten för djuren är mitt mål, säger hon.

I avhandlingen visas också hur olika kroppspositioner påverkar noshörningar under sövning. De ska hellre ligga på bröstet än på sidan för att minska risken för syrebrist under sövningen. Även höjden över havet är en faktor som har betydelse för djurens välfärd. Sövning på hög höjd ökar risken för att djuren utvecklar syrebrist under narkosen.

Åsa Fahlman är den första i Sverige som har skrivit en avhandling om anestesi (sövning) av vilda djur. Intresset för just vilda djur har hon burit med sig sedan länge. Hon har tidigare arbetat med rovdjuren i Kolmårdens djurpark och under veterinärutbildningen handlade förstås examensarbetet om vilda djur, mer specifikt orangutanger på Borneo. Därefter var steget till att börja forska kring sövning av vilda djur inte långt. Åsa Fahlman såg att det fanns ett stort behov av ny kunskap och nya metoder inom området.  

– Det är ett mycket spännande område att arbeta inom. Känslan av att bryta ny mark följer mig hela tiden, säger hon. Då allt fler vilda djurarter hotas av utrotning är det viktigt att sövningsmetoderna förbättras så att de blir säkrare.

Åsa Fahlman har presenterat resultaten från sin forskning på konferenser i både Europa och Nordamerika. Sövningsstudien om vilda lejon publicerades i en vetenskaplig tidskrift i Sydafrika och metoden används nu för sövning av lejon i flera länder i södra Afrika.

I Nordamerika har forskare tagit till sig kunskapen och ökat säkerheten vid sövning av järvar genom att använda rekommenderade metoder från hennes järvstudie. Avhandlingens forskningsresultat har på ett positivt sätt förbättrat vilda djurs välfärd i många delar av världen.

Åsa Fahlmans avhandling har titeln: ” Advances in Wildlife Immobilisation and Anaesthesia – Clinical and Physiological Evaluation in Selected Species”

Kontaktinformation
För mer information:
Kontakta Åsa Fahlman via mail: asa.fahlman@kv.slu.se

Läs också

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Förbättrade metoder för sövning av vilda djur – genom ny SLU-forskning

 lästid ~ 4 min