Bra älgförvaltning kräver helhetsperspektiv
Förvaltningen av den svenska älgstammen sköts idag till stor del av enskilda markägare som bildat älgskötselområden och älgobservationerna görs av Svenska jägareförbundet. Medelstorleken på älgskötselområden är cirka 10 000 hektar men för att bedöma förändringar i älgstammen krävs stora arealer, omkring 50 000 hektar.
– Många områden är ganska små. Det är svårt att få tillräcklig översyn för att fatta beslut om hur många älgar som ska skjutas, säger Sofia Wennberg DiGasper som studerat problemet i sin doktorsavhandling vid Avdelningen för statsvetenskap, Luleå tekniska universitet.
Sofia Wennberg DiGaspers arbete ingår i ett stort forskningsprojekt finansierat av Naturvårdsverket med rubriken “Adaptiv förvaltning av fisk och vilt”. Adaptiv innebär i det här sammanhanget anpassning till hela ekosystemet.
Hon har samlat in drygt 600 älgskötselplaner där markägarnas uppgifter om antal älgar, hur många man vill skjuta, uppskattning av betesskador, hur inventeringen gjorts bland annat ingår. All information finns nu tillgänglig i en databas.
– Det finns stora brister. De klarar inte av att få den storlek på älgstammen de vill ha, säger Sofia Wennberg DiGasper.
Hon har också intervjuat ett 20-tal aktörer i den regionala förvaltningen i två län, skogsbolag, jaktintresseorganisationer, Svenska naturskyddsföreningen, med flera. Hon har även skickat en enkät till jaktansvariga vid landets alla länsstyrelser.
Även skogsmarken förvaltas enskilt, vilket påverkar älgförvaltningen. Älgen har en preferenslista på vad den betar, till exempel ädla lövträdsslag som asp. Om älgen äter upp vissa trädsorter hotas rödlistade fågelarter som är beroende av dessa för sin överlevnad. Frågan är mao komplex.
– Det borde finnas en ekosystemsförvaltning, där alla delar ingår och där man får en helhetssyn. När vi rubbar balansen är det omöjligt att räkna ut alla konsekvenser. Vi kan inte kontrollera naturen på det sätt vi trott. Vi måste inse att vi aldrig kan få tillräckliga kunskaper om sambanden, säger hon.
Frågan Sofia Wennberg DiGasper ställer i sin avhandling är “Kan vi överlämna allt ansvar för naturresurserna på nyttjarna?”
– Svaret är nej. Det är väldigt komplext och problematiskt, säger hon.
Sofia Wennberg DiGasper föreslår att förvaltningen hjälper enskilda markägare genom att hålla utbildningar och låta dem delta i större samlingar, exempelvis.
Älgförvaltningssystemet byggdes upp i början av 1900-talet.
– Alla har roller i systemet sedan årtionden tillbaka. Det är svårt att ändra i systemet bara genom att införa en lagförändring. Älgjakten är förknippad med starka känslor, vare sig det är hängivna jägare eller skogsägare som är upprörda över betesskador.
– Det finns ganska stora konflikter i skogslän som till exempel Norrbotten.
Kontaktinformation
Kontakt: Sofia Wennberg di Gasper, tel
0920-124 94.
