Nya perspektiv på våld i särskilda boenden
Våld mellan personal och äldre i särskilda boenden bör inte betraktas som isolerade händelser. Det handlar snarare om våldet i relation till det språk som används, till den kultur och det samhälle det uppstår i, men också i relation till den politik som förs, skriver Åsa Sandvide i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 12 december.
Språket har betydelse för hur handlingar av olika slag kan motiveras och rättfärdigas och därmed också betraktas som tillåtna. Genom att motivera att en handling utförs för personens eget bästa blir det möjligt att t.ex. använda tvång för att duscha äldre personer som bor i särskilt boende. Eller genom att identifiera och beskriva en äldre person som avvikande mot vad som anses vara normalt beteende i samhället kan personen mot sin vilja flyttas in i särskilt boende.
Avhandlingen kan användas som grund för att ifrågasätta och utmana normer och föreställningar som har betydelse för att våld uppkommer mellan personalen och de äldre. De normer och föreställningar som kan behöva utmanas handlar om äldreomsorgen och särskilt boende som organisation och verksamhet, om äldre personer som individer och som social grupp och som bor i eller som kan vara i behov av särskilt boende. Men det handlar också om att utmana föreställningar om våld och om omvårdnad. Ett sådant ifrågasättande och utmanande behöver ske i det vardagliga arbetet på den omvårdnadspraktiska nivån, men också på en arbetsledande, organisatorisk och politisk nivå.
Avhandlingen bygger på intervjuer med personal som arbetat inom kommunalt särskilt boende och som själva rapporterat att de varit inblandade i händelser där våld förekommit. De berättade om våldet som ett svårt och oundvikligt problem bland annat i relation till den sjukdom den äldre hade och att våldet ofta uppstod när personalen skulle sköta om de äldres kroppar. För personalen var sjukdomen något centralt byggt på föreställningen om den äldre personen, inte som sjuk eller frisk, utan som en person med en faktisk pågående sjukdom. De uttryckte också ett behov av specifik kompetens.
Forskningsresultaten visar att händelserna är komplexa och att det inte är så enkelt som att en part utövar våld mot en annan part, dvs. det handlar inte om antingen våld mot de äldre eller våld mot personalen. Snarare framstår det som om de inblandade parterna både utövar och utsätts för våld.
Åsa Sandvide är sjuksköterska men arbetar som adjunkt på Humanvetenskapliga institutionen, Högskolan i Kalmar sedan drygt 10 år tillbaka. Hon har vuxit upp i Kalmar och har tidigare själv arbetat inom kommunalt särskilt boende för äldre under många år.
Fredagen den 12 december försvarar Åsa Sandvide, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Våld i särskilda boenden – språk och sociala interaktioner”.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Aulan i Vårdvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Professor Margareta Grafström, Alzheimer Disease Research Center and Aging Research Center, Karolinska institutet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1934
Kontaktinformation
Åsa Sandvide nås på telefon 0480-44 69 44, mobiltelefon 070-578 44 45 eller e-post asa.sandvide@hik.se.