Artikel från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

21 november 2008

Två sätt att sköta gamla soptippar

Det finns två sätt att låta gamla soptippar åldras. Idag lämnar vi dem ifred och låter nedbrytningen ta den tid den tar. En avhandling av Monica Östman från SLU tyder dock på att det på längre sikt kan vara skonsammare för miljön att påskynda åldrandet.

I Sverige finns tusentals soptippar från tiden då reglerna för vad som fick hamna på tippar var mindre strikta än de är i dag. De flesta av dessa tippar är nedlagda och massorna av hushållsavfall, skrot, industriavfall och annan bråte har täckts över med lera. Nedbrytningsprocesserna under lertäcket har dock inte avstannat. Vi vet att det lakas ut metaller från åldrande tippar och att det under en ganska lång period pyser ut växthusgaser (metan och koldioxid) i takt med att det organiska materialet bryts ned.

Monica Östmans avhandling handlar om vilket hot dessa tippar utgör mot miljön. Det hon har undersökt är de kemiska processerna i en gammal soptipp, framför allt i vilken utsträckning organiskt material kan binda och stabilisera metaller. Avfallet genomgår en ständigt pågående biologisk, kemisk och fysisk omvandling, och under en ganska lång period råder syrefria förhållanden i tippen. På lång sikt kommer materialet dock att långsamt syresättas. Det organiska materialet humifieras då det åldras och bryts delvis ned av syret och vad som händer då har Monica Östman simulerat i laboratoriemiljö, med prover från olika djup av en av Sveriges största soptippar, Högbytorp i Upplands-Bro kommun.

Undersökningarna visar att förmågan att kvarhålla metaller ökar med stigande ålder. I framtiden kan det därför bli aktuellt att påskynda nedbrytningen av organiskt material genom syresättning av de inre delarna av tipparna. Då kan det snabbt åstadkommas gynnsamma förhållanden som förhindrar att metaller läcker ut. Inledningsvis får man ett tillfälligt ökande metalläckage, men på längre sikt kommer det troligen att avta. Trots detta går det inte komma ifrån att våra gamla tippar måste övervakas under mycket lång tid framåt, för att kontrollera deras miljöpåverkan.

———————-

Forskingsingnejör Monica Östman, enheten för biogeokemi vid institutionen för mark och miljö, SLU, försvarar sin avhandling Ageing landfills – development and processes.

Tid: Fredag den 21 november 2008, kl. 09.00
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Førsteamanuensis Elin Gjengedal, Institutt for plante- og miljøvitenskap, Universitetet for miljø- og biovitenskap, Ås, Norge

Mer information:
Monica Östman, tel. 018-67 12 27, monica.Ostman@mark.slu.se

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001861/

Pressbilder (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges):

Laboratoriestudier gjordes med avfall som borrades upp från olika djup i tippen i Högbytorp (Foto: Monica Östman)
* http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/MonicaOstman/borrning.jpg

* http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/MonicaOstman/nedbrutet_avfall.jpg

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera