Inrikespolitikens betydelse för USA-presidenters användande av militärt våld.
Traditionellt brukar USA: s användande av militärt våld i första hand förklaras av internationella faktorer, men då bortses från att inrikespolitiska faktorer begränsar presidentens handlingsutrymme i beslutsprocessen. Detta var fallet för Ronald Reagan 1986 men även Bill Clinton 1993 och 1998. Det visar en ny avhandling i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
USA är i högsta grad aktuellt med stundande presidentval och stridande trupper i Irak och Afghanistan.
Som en dominerande makt inom världspolitiken har USA begagnat sina militära styrkor frekvent sedan andra världskriget. Förklaringar till detta fenomen brukar utifrån ett dominerande perspektiv inom statsvetenskapen betona att stater agerar med hänsyn till att garantera den nationella säkerheten.
I avhandlingen har emellertid tre fall av amerikanskt användande av militärt våld studerats utifrån både internationell och nationell nivå där inrikespolitiken i allra högsta grad påverkade besluten.
När Ronald Reagan inledde en militär aktion mot Libyen 1986 hävdades det från amerikanskt håll vara ett legitimt agerande mot bakgrund av flertalet terroristaktioner som Libyen utfört mot amerikanska intressen. Administrationen var emellertid i sina överväganden synnerligen noga med att inte verkställa militära aktioner om de inte trodde sig ha kongressens och den allmänna opinionens stöd.
I detta fall underlättades beslutet slutligen av att en majoritet inom kongressen och den allmänna opinionen pressade administrationen att agera betydligt mer kraftfullt mot ökande terrorism på internationell nivå.
Vidare beslutade Bill Clinton som nytillträdd president 1993 att Tomahawkmissiler skulle användas mot Irak därför att landet hade planerat ett attentat mot den tidigare presidenten George H. W. Bush. Vid tidpunkten för aktionen mot Irak var hans stöd hos den allmänna opinionen dock på en anmärkningsvärt låg nivå – fullt i jämförelse med George W. Bushs nuvarande siffror.
Clinton, som i ett första skede var motvillig till att använda militärt våld, var även kritiserad för bristande erfarenhet inom utrikespolitiken och för att inte ha agerat mer kraftfullt för att lösa andra internationella kriser. Presidenten hade därför anledning att demonstrera utrikespolitisk handlingskraft inför kongressen och den allmänna opinionen.
Bill Clinton använde även missiler mot Sudan och Afghanistan i augusti 1998 som officiellt hävdades vara en vedergällning för sprängningar av två amerikanska ambassader i Kenya och Tanzania. I detta sammanhang befann sig Clintons opinionsstöd på relativt höga nivåer trots den rådande Lewinskyskandalen.
Inrikespolitikens inverkan i detta sammanhang handlar främst om att presidenten, pressad av skandalen, tvingades söka stöd och förankra beslutet om användande av militärt våld hos kongressen i högre utsträckning än vad han tidigare gjort.
Avhandlingen betonar därför nödvändigheten av att analyser måste inkludera den inrikespolitiska kontexten för att kunna förstå amerikanska presidenters användande av militärt våld inom världspolitiken. Förklaringar som inte tar hänsyn till inrikespolitiska faktorer kommer därför att vara ofullständiga.
Kontaktinformation
Avhandlingens namn: The Political Use of Force: Beyond National Security Considerations as a Source of American Foreign Policy.
Läs mer: http://www.diva-portal.org/su/abstract.xsql?dbid=8159
Ytterligare information
Mikael Blomdahl, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 0704-684541, 08-163573, e-post mikael.blomdahl@statsvet.su.se
För bild kontakta:
press@su.se
