Investmentbanker och NGO:s leker katt och råtta

Kritik har genom åren riktats mot investmentbankernas affärer med kunder och företag som driver projekt med höga sociala och miljömässiga risker. Obundna frivilliga organisationer (så kallade NGO:s = Non Governmental Organizations) med inriktning på miljöfrågor och mänskliga rättigheter ställer allt högre krav på att bankerna ska ta ett etiskt ansvar för kunder inom kontroversiella näringar, som till exempel timmer- och gruvindustrierna. Investmentbankerna är medvetna om att möta NGO:s krav eftersom de blir alltmer medvetna om att vissa kunder ger negativ uppmärksamhet som kan skada varumärket.

– I min undersökning har jag kunnat se att det pågår en katt- och råttalek där NGO:s och banker bevakar och kontaktar varandra, ibland via mindre offentliga kanaler, säger Rebecca Lawrence.

Bankerna uppger att de inte kan dela med sig av all information på grund av sin sekretessplikt. NGO:s, å sin sida, försöker förmå bankerna att vara mer öppna. Bankerna kan kartlägga vad vissa NGO:s kan tänkas ha för uppfattning om ett tilltänkt projekt. Men för att inte väcka den björn som sover undviks en direkt kontakt. Berörda NGO:s bevakas i stället i hemlighet.

– Jag har i min forskning funnit exempel på bankanställda som googlat information på sin hemdator istället för på jobbet för att NGO:s inte ska kunna spåra bankens IP-numret från sina kampanjsidor. Bankanställda kan också anonymt ta emot och efterfråga information från NGO:s – något som sällan skulle erkännas offentligt, säger Rebecca Lawrence.

Ibland kan en missnöjd anställd hos en kund tipsa en NGO om kundens oetiska aktiviteter (t.ex. import av icke miljöcertifierat timmer) liksom bankanställda kan förmedla information till NGO:s om bankens kontroversiella investeringar. Det blir inte sällan ett etiskt dilemma för NGO:s när de via icke-officiella kanaler får tillgång till information på villkor att de inte för uppgifterna vidare. Och även om en bank ibland kan tänka sig (eller tvingas) föra en dialog men en NGO, vill de helst av allt undvika direkt kommunikation med de direkta berörda.

– Det som förvånade mig under intervjuprocessen med banker som HSBC, Citigroup, Barclays och ANZ var att det är en otroligt liten krets av människor inom bankvärlden som arbetar med dessa frågor. Från sina kontor i London, New York och Sydney fattar de beslut om projekt i väldigt komplexa och instabila politiska miljöer som i PNG, Indien, Ryssland och Kina – miljöer där deras projekt kan få väldigt dramatiska konsekvenser, säger hon.

Även om svenska banker inte omfattades av studien är det i sammanhanget intressant att notera att svenska storbanker som Nordea och SEB inte anslöt sig till Ekvatorprinciperna* förrän förra året, vilket är betydligt senare än sina konkurrenter i andra länder, och många svenska banker har fortfarande inte anslutit sig.

– Nordea har redan blivit föremål för en NGO-kampanj. Det är inte omöjligt att svenska banker med investeringar i utvecklingsländer kommer att känna av trycket genom flera sådana kampanjer, säger Rebecca Lawrence.

*Ekvatorprinciperna är en internationell uppsättning frivilliga riktlinjer för hantering av samhälls- och miljörisker i samband med projektfinansiering. Ekvatorprinciperna är finansbranschens riktlinjer för värdering och styrning av miljömässiga och sociala risker i samband med större, globala projekt. Närmare 60 banker, däribland majoriteten av världens ledande projektfinansieringsbanker, har antagit principerna.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Rebecca Lawrence, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 070-695 69 31 / +44 7982 266 016 eller e-post rebecca.lawrence@sociology.su.se

För bilder kontakta:
press@su.se eller tfn 08-16 40 90