Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

17 juni 2008

Proteiner kan minska gifthalten i matris

Forskare vid Göteborgs universitet har hittat de proteiner som styr växters upptag av arsenik. Med upptäckten kan ett ris tas fram som inte tar upp giftet – även om det vattnas med förorenat vatten.

Arsenik är ett mycket giftigt, cancerframkallande grundämne som förekommer naturligt i berggrunden. Arsenik kontaminerar vatten, jord och grödor i ett stort antal länder. I vissa u-länder har höga arsenikhalter i de brunnar som används för dricksvatten och konstbevattning lett till alarmerande höga gifthalter både i vatten och odlade grödor.

I till exempel Bangladesh, delar av Indien och i vissa regioner i Nepal, där ris är basföda och människor därigenom riskerar få i sig höga halter av giftet via livsmedelskedjan, är arsenik ett mycket allvarlig problem. Enligt beräkningar från UNESCO kan mer än 20 miljoner människor vara utsatta för kronisk arsenikexponering enbart i dessa områden. Men arsenik är ett globalt problem där både u- och i-länder är drabbade.

Forskaren Markus Tamas vid Institutionen för cell och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, har nu tillsammans med danska kollegor hittat de proteiner som ansvarar för upptag av arsenik i växter. Upptäckten – som publicerats i vetenskapliga tidskriften BMC Biology – öppnar för möjligheten att med genteknik minska eller förhindra att växter tar upp arsenik. Detta skulle kunna medge risodlingar där riset inte tar upp arsenik även om det bevattnas med förgiftat vatten.

– Man kan med genteknik antingen inaktivera proteinerna, eller påverka proteinerna så att växterna utsöndrar den arsenik som tagits upp. Genom att begränsa upptag och lagring av arsenik i ris skulle man åtminstone delvis kunna minska arsenikförgiftning hos människor genom att minska bidraget från livsmedelskedjan, säger Markus Tamas, docent i mikrobiologi.

Försök att få fram rissorter som tar upp mindre av arseniken pågår redan, men upptäckten av de särskilda transportproteinerna kan få utvecklingen att gå betydligt snabbare.  

– Men även om vi är glada att ha identifierat proteinerna är det långt till målet, säger Markus Tamas.

Kontaktinformation
Kontakt:
Markus Tamas, docent Institutionen för cell och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
031-786 2548
073-373 2548
markus.tamas@cmb.gu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera