Val av narkosmedel kan avgöra djurs smärta efter operation

– Genom att pröva olika narkosmedel och olika doser av olika sorters smärtlindring, ser jag hur tecknen på smärta förändras och kan så småningom få fram den bästa smärtlindringsmetoden, säger Patricia Hedenqvist, doktorand vid institutionen för fysiologi och farmakologi.

Det var när hon jämförde olika narkosmedel på råtta – gasanestesi kontra injektionsanestesi – och sedan undersökte deras smärtupplevelser efter operation, som hon fann att de råttor som sövts ner med gas visade mindre smärtbeteende och återhämtade sig snabbare än de som sövts ner med injektion. Det var ett välkommet fynd eftersom gasanestesi har många andra fördelar. Till exempel påverkar narkosgasen inte leverfunktionen lika mycket och därmed inte heller nedbrytning av andra substanser som tillsatts i forskningssyfte.

Kaniner däremot reagerar inte bra på inandning av narkosgaser. De är mycket känsligare än möss och råttor och reagerar med flyktförsök och långa andningsuppehåll. Ett mål var därför att hitta ett medel som kaniner kan tolerera. Hon fann att gasen desfluran var den som gav kaninen minst problem vid sövning. Men injektionnarkos undersöktes också på kaniner och en jämförelse mellan olika injektionssätt visade att injektion under huden, som kan vara skonsammast för djuret och ge minst smärta, gav lika bra effekt som efter en intramuskulär injektion.

Små djur som mus, råtta och kanin behöver vakna snabbt efter narkos eftersom de har högre ämnesomsättning än större djur och människa och måste äta oftare. Patricia Hedenqvist har därför även undersökt en typ av injektionsnarkos, som kan hävas genom att injicera ett motgift. Metoden fungerade väl på råttor. De vaknade upp snabbt efter att ha fått motgiftet men det visade sig att den här typen av narkos hämmade andningen så mycket att råttorna behövde få syrgas. Hon prövade också att ge en morfinliknande smärtlindringsmedicin redan före sövning, den här gången med en annan typ av injektionsnarkos. Det har fungerat bra för andra slags djur men på råttorna fungerade det inte så bra.

– Att upptäcka smärta hos gnagare kan vara svårt, eftersom de är byten för andra djur, maskerar de sin smärta. Om de visar sig svaga blir de ett lättare byte för det jagande djuret. Men tittar man noga så går det att upptäcka tecken på smärta hos råtta, till exempel efter en bukoperation. Råttan skjuter rygg, får sammandragningar i bukmusklerna eller ryckningar i huden på ryggen, säger Patricia Hedenqvist.

Forskning om djurs smärta har ökat i omfattning sedan början av 90-talet men forskningen har främst berört husdjur och lantbruksdjur. Även smärtbehandling har blivit vanligare, men på försöksdjur är det fortfarande ovanligt internationellt sett. Här ligger Sverige före många andra länder på grund av en strikt djurskyddslagstiftning.

Avhandling: Anaesthesia and analgesia for surgery in rabbits and rats: A comparison of the effects of different compounds, Patricia Hedenqvist, Karolinska Institutet, institutionen för fysiologi och farmakologi. Disputationen sker den 30 maj 2008.

Ladda ner: http://diss.kib.ki.se/2008/978-91-7357-578-2/

Med anledning av disputationen anordnas ett seminarium om hur man kan upptäcka att djur, framför allt gnagare, har ont samt hur man kan mäta och lindra smärtan.
Tid: Torsdag 29 maj kl. 13
Lokal: Karolinska Institutet Solna, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Nanna Svarz väg 2, Föreläsningssalen.
Anmälan: sabina.bossi@ki.se

För frågor, kontakta:
Patricia Hedenqvist, veterinär
via pressekreterare Sabina Bossi
Telefon: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se