Viloår motverkar potatisbladmögel
Angrepp av potatisbladmögel (Phytophthora infestans) tidigt under odlingssäsongen har blivit allt vanligare.
Fram till 1980 spreds sjukdomen i Sverige bara genom smittade knölar. Numera kan dock svampen även föröka sig sexuellt eftersom bägge parningsformerna av patogenen nu finns i landet. De sexuellt förökade så kallade oosporerna är mer långlivade än de asexuella förökningskropparna, och kan därför övervintra i marken.
Om bladmögelsymptomen finns på samma ställe i fältet varje år, och om de först uppträder på blad som ligger mot jorden och på den nedre delen av stjälkarna, kan det tyda på att smittan kommer från oosporer i marken. Det är emellertid svårt att bestämma var smittan kommer från enbart med hjälp av symtomen i fält. För att vara säker krävs genetiska analysmetoder.
Potatisforskare vid SLU i Uppsala har nu med hjälp av genetiska markörer lyckats bekräfta att oosporer i marken kan fungera som smittkälla för potatisbladmögel under svenska förhållanden. Detta ställer ökade krav på en god växtföljd. I ett fältförsök med känd marksmitta i Uppsala visade forskarna att smittan avtog gradvis och att fältet var helt fritt från smitta efter 18 månader. De rekommenderar därför minst tre år mellan potatisgrödorna.
Kontaktinformation
Anna-Karin.Widmark@mykopat.slu.se, 018-67 25 40
Björn.Andersson@mykopat.slu.se, 018-67 16 17
Bekräftad marksmitta i svenska potatisfält http://www.slu.se/?id=551&puff=203
