Att ha anhöriga som dricker
Studenter som har en förälder med alkoholmissbruk möter särskilda problem när de kommer till universitetet. Dels kan drickandet i studentkretsar ge dem ångest inför risken att själv hamna i missbruk, dels oroar de sig för hur det går för den missbrukande föräldern som är kvar på hemorten.
– Personalen på Studenthälsan möter de här problemen med jämna mellanrum. Ofta handlar det om unga människor som fått ta mycket ansvar under sin uppväxt, och som har svårt att lämna ansvaret och kontrollen när de flyttar hemifrån. De vet också att alkoholism är delvis ärftlig, och är rädda för att själva hamna i samma situation, säger Helena Hansson.
I en avhandling från Lunds universitets avdelning för klinisk alkoholforskning redovisar hon två studier om insatser riktade mot studenter respektive mot partners till personer med alkoholproblem.
För de studenter som vuxit upp med alkoholmissbrukande föräldrar erbjöds tre alternativ: ett alkoholprogram, ett s k copingprogram och en kombination av dessa program. Alkoholprogrammet handlade fr.a. om hur man i en krog- och festmiljö kan lära sig dricka på ett sätt som inte skadar eller leder till missbruk. Copingprogrammet handlade om sätt att hantera familjesituationen.
– Dessa ungdomar behöver få tillåta sig att tänka på sig själva och sina behov, i stället för att alltid främst ta hänsyn till föräldern. De måste också sätta gränser, t ex inte åka hem och titta till familjen varje helg, och inte acceptera telefonsamtal från en berusad mamma eller pappa, förklarar Helena Hansson. Alkoholprogrammet gav resultat efter ett år, men det bästa resultatet två år senare visade sig i den grupp som fått en kombination av programmen.
I studien av partners till alkoholmissbrukare var alternativen antingen ett enda informationstillfälle, fyra individuella sessioner med copingträning, eller 12 gruppträffar i en stödgrupp. Information vid ett enda tillfälle gav vissa förbättringar när det gällde personernas förmåga att hantera sin situation, men deltagarnas psykiska välbefinnande påverkades inte särskilt mycket. Copingträning och gruppstöd gav däremot psykiska förbättringar som kvarstod ännu efter två års tid.
Organisationer som AA, Alcoholics Anonymous, har stödgrupper för missbrukares anhöriga. Men den offentliga vården behöver också ha både gruppträffar och individuella program att erbjuda, menar Helena Hansson. En svårighet kan dock vara att nå de berörda.
– Det är lättare att få kontakt med anhöriga till människor med andra sorters sjukdomar, som diabetes, demens och psykiska sjukdomar. Alkoholism är fortfarande något som familjerna ofta vill dölja. Men om vi kan utveckla bättre stödprogram, så kanske de anhöriga får större intresse av att vara med, hoppas Helena Hansson.
Avhandlingen heter “Interventions in adult children and spouses of alcoholics” och läggs fram den 8.12. Helena Hansson träffas på tel 040-3329 77 och 0705-32 18 43, helena.hansson@med.lu.se.
