Vattenloppa kanstoppa giftalger
Cyanobakterierna – förr kallade blågröna alger – har blivit allt vanligare och bildar ibland tjocka illaluktande mattor längs insjöarnas stränder. Det inbjuder inte till bad, och dessutom kan cyanobakterierna bilda gifter som är farliga för både människor och djur. Finns det inget sätt att stoppa algblomningen? Jo, det finns ett tänkbart motdrag: släpp loss vattenlopporna!
Cyanobakterierna är också giftiga för djurplankton, dvs de smådjur som lever av att beta alger. Men vattenloppan (Daphnia) är ett undantag. Hur den reagerar på alggifterna har studerats av limnologen Susanne Gustafsson vid Lunds universitet; i dagarna disputerar hon på en doktorsavhandling i ämnet. Susanne Gustafsson utesluter inte att man under vissa omständigheter skulle kunna använda vattenloppor som ett biologiskt vapen mot cyanobakteriernas gifter.
– Vattenloppor kan inte välja vad de äter – t ex genom att spotta ut något – och därför måste de även äta cyanobakterierna. Och det mår de inte bra av, säger Susanne Gustafsson och fortsätter:
– Men de kan vänja sig. Jag lät en grupp vattenloppor leva på små mängder cyanobakterier i fyra veckor medan en annan grupp fick äta hälsosamma grönalger. När båda grupperna sedan utsattes för större mängder cyanobakterier klarade sig gruppen som redan ätit cyanobakterier bäst. Den fick också rikligare avkomma, och märkligt nog visade sig denna avkomma redan från början ha en viss resistens mot cyanobakterierna.
Det har beräknats att 25 stora vattenlopper per liter vatten skulle räcka för att filtrera bort cyanoabakterierna. Men medaljen har en baksida. En liten fisk med en vikt på 50 gram äter ca 26000 vattenloppor om dagen. I stället för att släppa ut giftätande vattenloppor har man försökt gå en annan väg och tagit bort djurplanktonätande fisk och andra naturliga fiender till vattenloppan. Den metoden prövas bl a i Ringsjön. För att effektivt bekämpa cyanobakterierna måste man också minska utsläppen av näringsämnen i sjön.
– Men i en damm där vattenloppans naturliga fiende inte finns skulle det kanske fungera att sätta in vattenloppor mot cyanobakterier. T ex i u-länder där man ofta får sitt dricksvatten från dammar. Sådant vatten skulle kunna renas med hjälp av vattenloppor. Man kan se en likande effekt i infiltrationsdammarna i våra reningsverk. Vattnet är klart och halten vattenloppor är hög, innan vattnet filtreras genom en sandbädd, slutar Susanne Gustafsson.
Kontaktinformation
Susanne Gustafsson nås för ytterligare information på tel 046-222 8429 eller på 070 479 6321. Hon disputerar fredagen den 12 oktober. Hennes doktorsavhandling heter Zooplankton response to cyanotoxins.
