Hur påverkas statens skatteintäkter av minimilöner?
Hur påverkas statens skatteinkomster om en minimilön införs eller höjs? Hur kan vi förklara att i många länder har en stor andel av befolkningen en lön som exakt motsvarar minimilönen? Vilka är effekterna av bidrag och skattelättnader som bara betalas ut om mottagaren arbetar? Är effekterna av sådana subventioner på arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande starkare eller svagare om man tar hänsyn till att de måste finansieras, till exempel genom högre skatter? Dessa är några av de frågor som tas upp i Mirco Tonins avhandling i internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Skattefusk i form av att anställda underrapporterar sina inkomster till skattemyndigheterna är särskilt vanligt i Östeuropa och forna Sovjetunionen men också i länder som Turkiet, Argentina och Italien. Mirco Tonin har i sin avhandling bland annat studerat interaktionen mellan anställdas underrapportering av sin inkomst och lagstiftningen om minimilöner. Avhandlingen visar att minimilönen kan verka som en restriktion på beslutet att skattefuska – vissa individer kommer att minska underrapporteringen medan andra går från den vita arbetsmarknaden till den svarta eller in i arbetslöshet.
– Höjda minimilöner tenderar att öka de totala skatteintäkterna. Fördelningen av skattebördan förändras också – graden av progressivitet minskar genom att ökningen i den faktiska beskattningen främst drabbar individer med inkomster nära minimilönen. Dessutom förändras en i övrigt jämn delning av deklarerad inkomst till en fördelning med en stor andel individer just på minimilönenivån, säger Mirco Tonin.
I Ungern skedde 2001 en rejäl höjning av minimilönen. Mirco Tonin har jämfört livsmedelskonsumtionen före och efter reformens införande och visar att konsumtionen tenderar att ha minskat för dem som “drabbades” av minimilönehöjningen.
– En höjning av minimilönen kan alltså innebära en nedgång i den faktiska disponibla inkomsten även för arbetare som förefaller tjäna på höjningen i och med att de behåller sina jobb och får en lönehöjning, säger Mirco Tonin.
Tillsammans med nationalekonomen Ann-Sofi Kolm har Mirco Tonin även studerat effekten av subventioner till individer med arbete på så kallade sökarbetsmarknader, det vill säga där det tar tid och där de sökande verkligen måste leta aktivt för att hitta ett arbete. Denna typ av subventioner till dem som arbetar har blivit alltmer populära hos politiker och makthavare. De införs ofta för att “få arbete att löna sig” även om individens produktivitet, och därmed lönen, är låg. Tonin och Kolm har studerat förmånernas effekter efter att deras finansiering och påverkan på löner tagits med i beräkningen. Studien visar att införande av eller ökade arbetsförmåner ökar arbetskraftsmedverkan, sysselsättningen och sökintensiteten hos arbetslösa medan lönerna sjunker och arbetslösheten minskar.
– Den positiva effekten på sysselsättningen av arbetssubventioner beror till stor del på att det blir mer lönsamt för potentiella arbetsgivare att skapa nya jobb. Analysen av finansieringen visar att ökade arbetsförmåner som finansieras genom att skatten ökar i samma takt är likvärdigt med att sänka den “faktiska” förhandlingsmakten hos löntagarna. Vi har identifierat de villkor under vilka arbetskraftsmedverkan, sysselsättning och sökintensitet förbättras, säger Mirco Tonin.
Avhandlingens titel: “Essays on Labour Market Structure and Policies”
Ytterligare information
Mirco Tonin, Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, tfn 0036 20 4250025 och 0044 78 24712760, e-post Tonin@iies.su.se, M.Tonin@soton.ac.uk.
Mirco Tonin talar inte svenska men han talar flytande engelska.
