Etnicitet skapas genom föreställningar om andras identiteter
Såväl utsatthet, rasism som könsdiskriminering förekommer inom äldreomsorgsarbetet. I avhandlingen “Att göra etnicitet – inom äldreomsorgen” visar Linda Lill vilket uttryck strukturerna tar sig i praktiken, hur och när diskrimineringen görs. Genom våra föreställningar om andra görs hela tiden etnicitet, omedvetet och medvetet, i en ständigt pågående social process.
– Den så kallade “invandrarproblematiken” handlar ytterst om det vi gör när vi kulturaliserar och etnifierar varandra. Därför tycker jag att diskussionen om rasism borde avdramatiseras; ingen är rasist för att han eller hon kritiserar någons arbetsinsats. Däremot kan en dold rasism smyga sig in, som kan leda till att vi missbedömer och feltolkar situationer, säger Linda Lill, som själv har en bakgrund som arbetsledare på ett äldreboende.
Enligt Linda Lill är etnicitet de föreställningar vi har om varandras identiteter. Hur vi betraktar varandra och vilka egenskaper och åsikter vi tillskriver varandra, oberoende av om föreställningarna är korrekta eller inte. För att undersöka och komma åt människors föreställningar om varandra valde Linda Lill tre metoder. För det första djupintervjuade hon tre invandrarmän om deras arbete inom äldreomsorgen. För det andra drev hon en forskningscirkel i samarbete med Malmö stad där sex anställda inom äldreomsorgen, från olika delar av Malmö, möttes för att diskutera olika “fall” från sin vardag, händelser där etnicitet spelat en roll.
– Jag ville höra dem prata om vad de gör på jobbet. Inte det de tror eller vill tro att de gör, utan vad som faktiskt händer. Jag ville veta hur de pratade om etnicitet och hur de förhöll sig till begreppet. Mitt uppdrag var att ta reda på hur de gjorde etnicitet, för att därefter se vad jag kunde utläsa av det. Att via teorier om social interaktion försöka analysera vad som händer i praktiken.
För det tredje följde Linda Lill ett antal anställda inom äldreomsorgen, som deltagande observatör. Ett uppdrag som hon tyckte var lika givande som svårt. Att beskriva andras vardag kan aldrig göras rättvist, menar hon.
Språk och språkproblem är en ständigt återkommande punkt när “invandrarproblematiken” inom äldrevården diskuteras. Dels speglar språket vilka föreställningar vi har om andra människor. Dels ger mötet mellan människor från olika länder och språkmiljöer dagliga språkförbistringsproblem.
– Det gäller för det första att försöka bli medveten om vilka föreställningar vi har om varandra och hur vi uttrycker dem via språket. Genom språket befäster vi skillnader som kanske inte finns. Jag hoppas att fler ska bli medvetna om vad detta innebär och vilka situationer det försätter oss i. För det andra måste vi bättre utnyttja personal inom äldrevården med tillgång till flera språk. De drar ofta ett tungt lass och får agera tolkar, istället för att ägna sig åt det arbete de är satta att göra, säger Linda Lill och fortsätter:
– Jag tror vi måste se bortom invandrarproblematiken och inte dela upp äldreomsorgen i olika kategorier. En kvalitativ vård för alla är det absolut viktigaste. Hela yrkesområdet måste utvecklas. Att ha för stort fokus på invandrarfrågan skapar i sin tur etnicitet, som gör skillnad. Etniciteten är inte problemet. Mångfald är en möjlighet som vi bättre måste ta till vara.
Linda Lills avhandling visar vilka underliggande strukturer som kan finnas inom äldreomsorgsarbetet och hur etnicitet görs inom äldreomsorgen. Det svåra inför framtiden blir att hitta nya vägar för att bryta invanda mönster, att få människor att tänka annorlunda.
– Etnicitet handlar om relationer, i ständigt pågående processer på flera plan. Ingen är etnisk utan det är något vi blir, i relation med varandra. Det innebär att vi hela tiden påverkas och att allt går att förändra, säger Linda Lill.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Linda Lill på telefon 0735-34 12 00.
