Följ västerbottensvargarna direkt på nätet!
Västerbottens två sändarförsedda vargar befinner sig just nu mellan Lycksele och Vilhelmina, nära Stöttingfjället. De kan följas via kartor på Internet.
Kartorna finns på SLU:s och Länsstyrelsens gemensamma webbsida:
http://webmap.slu.se/website/vargwebb/viewer.asp
– Tanken med att göra informationen om vargarna tillgänglig för allmänheten är bland annat att hjälpa jägare så att de kan undvika de områden där vargarna uppehåller sig. Också lokalbefolkningen i vargområdena har visat stort intresse för att få veta var vargarna upphåller sig, säger Michael Schneider, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen i Västerbotten.
Kartorna visar de 10×10 km stora rutor, där vargarna senast uppehöll sig. Rutorna är alltså ganska stora.
– Vargar kan röra sig snabbt över långa sträckor, så alltför små kartor skulle fort bli inaktuella. Vi vill ju dessutom inte att djurens exakta vistelseort ska röjas, säger Holger Dettki, institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU i Umeå.
Sidorna uppdateras när ny information kommer från vargarnas sändare.
– Men mobiltäckningen är bristfällig i vissa trakter, så det kan ibland gå dagar eller till och med någon vecka mellan uppdateringarna. Uppgift ges invid kartbilden om hur aktuell informationen är.
Båda vargarna – hanar, som inte går tillsammans men har angränsande hemområden – kommer ursprungligen från Norge. De har försetts med radiosändare inom ramen för det Skandinaviska vargforskningsprojektet (Skandulv), ett samarbetsprojekt mellan Grimsö forskningsstation, SLU, Högskolan i Hedmark och Norskt Institut för Naturforskning, Trondheim.
Den så kallade Bullmarksvargen, som föddes 2005, märktes först i Rotna-området, på gränsen mellan Värmland och Hedmark, men med en äldre sändartyp som ej rapporterade via GSM. Efter några månader började den vandra, och man förlorade kontakten med den. Den märktes senare om i just Västerbotten av Skandulvs personal, på uppdrag av länsstyrelsen – en så kallad förvaltningsmärkning. Först när vargen var sövd insåg man att det var samma individ.
Kynnavargen märktes förra vintern i Kynnareviret i Hedmark, utvandrade i somras norrut och stannade i Västerbottens län. Forskningsprojektet har i samarbete med Länsstyrelsen sett till att även denna varg kan följas på webben.
Den moderna typen av sändarhalsband innehåller både GPS-mottagare och en mobiltelefon. Alla vargar som förses med sändare inom ramen för forskningen eller på uppdrag av länsstyrelser rapporterar automatiskt in positioner via dator till forskningsprojektets personal. Denna information görs tillgänglig för allmänheten antingen via så kallade vargtelefoner, en röstbrevlåda som vem som helst kan ringa upp för att få reda på i vilken kvadratmilsruta (Rikets nät) som vargen befinner sig, eller via datanätet. I Västerbotten har man på länsstyrelsen initiativ använt sig av webben. En dator ritar in positionerna på en karta som automatiskt läggs ut på Internet.
Håkan Sand, Grimsö forskningsstationen och Skandulv, berättar att forskning bedrivs på samtliga sändarförsedda vargar, oavsett i vilkens regi som märkningen sker. Alla data görs tillgängliga för forskningsprojektet. En viktig del av forskningen är just att kartlägga utvandringsmönster hos unga sändarförsedda vargar.
Dessutom har länsstyrelserna i Västerbtten och Norrbotten i samarbete med forskningsprojektet genomfört flera så kallade predationsstudier. Alla byten som tas av ensamma sändarförsedda vargar i dessa län under en viss tidsperiod registreras, genom en omfattande kontroll i fält av vargens GPS-positioner.
