Missförstådd kärlek i de isländska sagorna
Vår förståelse av de isländska sagorna präglas av vår uppfattning av forntidens nordbor som kärva och känslokalla. Det här är ett missförstånd, visar litteraturforskaren Daniel Sävborg vid Uppsala universitet i sin nya bok Sagan om kärleken. Visst finns det kärlek och passion i de fornnordiska sagorna, men skildringarna använder mer återhållna medel än modern litteratur.
Under århundradena har mentalitet och litterära koder förändrats grundligt, vilket kan göra det svårt att tolka medeltida texter som författaren en gång tänkt. Just kärleksskildring är ett ovanligt kulturbundet fenomen, och forskarna har ofta förhållit sig misstänksamt till kärleks- och känsloskildringar i de fornnordiska sagorna. De har setts som en influens från den förfinade kontinentala litteraturen, främst de franska riddarromanerna som också var populära på Island under samma tid.
I boken “Sagan om kärleken. Erotik, känslor och berättarkonst i norrön litteratur” gör Daniel Sävborg en grundlig analys av släktsagans sätt att skildra kärlek, känslor och erotiska motiv överlag, och kullkastar samtidigt flera gängse teorier. Det här är första gången hela den fornisländska och fornnorska litteraturen från tiden 950-1350 analyseras på detta sätt – såväl prosa som vers, originalverk som översättningar ingår i undersökningen.
Daniel Sävborg visar att 1200-talets islänningar tog till sig den samtida kontinentala litteraturen i högre grad än vad forskningen vanligen hävdat, men att den inhemska sagalitteraturen samtidigt var självständigare i sin kärleksskildring än samma forskare sett. Ibland har forskarna varit så låsta vid nedärvda fördomar att det lett till feltolkningar. En häxa som förgör en man har tolkats som kärlekspassion i kontinental hövisk stil, och en skildring av hat och missunnsamhet har tolkats som romantisk obetvinglig kärlek. Andra gånger har man istället underskattat kärlekens roll och styrka i sagorna. Även om ordet kärlek aldrig nämns kan det enligt Daniel Sävborg vara fråga om en kärlekshistoria.
– Kärleksskildringen i fornnordisk tradition använder andra medel för att skildra känslor än modern litteratur, vilket har gjort att moderna läsare missat dem och tolkat sagorna som känslolösare och kärvare än de är. Språkbruket är återhållet – man skriver gärna “de uppskattade varandra” även när sammanhanget visar att det handlar om stark passion, berättar han.
Kontaktinformation
För mer information och recensionsexemplar, kontakta Daniel Sävborg, 070-603 42 35, e-post: daniel.savborg@littvet.uu.se
