Tema

Fiskarnas gälar ger god indikation om vattenföroreningar

Ett vanligt sätt att undersöka om fiskar utsatts för miljöföroreningar är att mäta förekomsten av vissa ämnen i deras lever. Men istället kunde man undersöka fiskarnas gälar, som är mer känsliga för förorenat vatten och därför ger bättre resultat, visar en ny avhandling vid Uppsala universitet av Alexandra Abrahamson. Hon disputerade den 2 juni.

Inom miljöövervakningen används så kallade biomarkörer för att upptäcka om djur exponerats för miljögifter. Alexandra Abrahamson har studerat en biomarkör som ofta analyseras i fisk, enzymet cytokrom P450(CYP)1A. Eftersom enzymet är en del av kroppens avgiftningssystem ökar det då djuret exponeras för vissa miljögifter, och Abrahamson beskriver i avhandlingen hur man kan mäta den här ökningen i fiskens gälfilament för att få en indikation om föroreningar i vattnet.

Metoden utvecklades från början på regnbågslax och har nu applicerats på andra fiskarter i både sjöar och hav. Studierna visar att vissa substanser som bryts ner relativt lätt i kroppen ger mycket högre mätresultat i gälen än i lever.

– Det tyder på att dessa substanser bryts ner i gälen och andra vävnader på sin väg genom kroppen. Därför exponeras levern för mycket lägre koncentrationer än gälen, som kommer i direktkontakt med det förorenade vattnet, förklarar Alexandra Abrahamson.

Hon har också gjort studier där hon placerade ut fiskar i burar i vattendrag i Uppsala- och Stockholmsområdet, och dessa studier bekräftar gälens höga känslighet. Ett intressant fynd var att fisk som funnits på platser där nivåerna av miljöföroreningar förväntades vara låga ändå visade sig innehålla stora mängder enzym. Det här kan möjligen bero på att det finns bakgrundshalter av föroreningar i området, eller på att det finns andra ämnen i miljön som höjer enzymmängden och som man normalt inte mäter i miljöövervakningen.

Alexandra Abrahamson har också testat metoden i en studie på torsk, där den användes för att undersöka hur fisken reagerar på exponering för råolja och på producerat vatten från oljefält i Nordsjön. Fältförsök visade att oljefältens inverkan på fisken var låg.

– Arbetet visar att den här typen av mätningar, gjorda på gälfilament, är en praktisk och känslig biomarkör för ämnen i vatten som höjer nivån av enzymet CYP1A. Metoden kan till exempel användas för att ge en preliminär indikation om föroreningsgraden i vattendrag, eftersom den är mycket enkel, snabb och billig att genomföra säger hon.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Alexandra Abrahamson, 018-471 26 91, 073-722 45 45, e-post: alexandra.abrahamson@ebc.uu.se

Fiskarnas gälar ger god indikation om vattenföroreningar

 lästid ~ 2 min