Celler mäter farligheten på förorenade platser
Jord som förorenats av industrier är idag ett omfattande problem med fara för både människa och miljö. Dessutom är jorden dyr att sanera. Daniel Ragnvaldsson visar i sin avhandling att det går att identifiera var de största farorna finns med hjälp av celler.
Runt om i landet finns mer än 80 000 förorenade platser enligt Naturvårdsverket. Den vanligaste gruppen av föroreningar utgörs av metaller som bl.a. kommer från träimpregnering, smältverk, garverier m.m. Daniel Ragnvaldsson har i sitt avhandlingsarbete använt odlade celler för att mäta den inneboende giftigheten från förorenad jord. På så sätt har han fått vägledning var de potentiellt farligaste zonerna finns på förorenade områden.
Att mäta den samlade giftigheten från komplicerade blandningar av miljöskadliga ämnen är en mycket viktig del av riskbedömningen från förorenade platser. Giftigheten avgörs av tillgängligheten för upptag och inte av markens totala innehåll av skadliga ämnen. Tillgängligheten av giftiga ämnen i sin tur påverkas av de specifika förhållanden som råder på en plats och kan variera kraftigt mellan olika platser och jordtyper. Det är därför svårt att med generella modeller bedöma riskerna mellan platser och platsspecifika mätningar ger därmed det bästa underlaget för bedömningen av fara och risk.
Daniel Ragnvaldsson har i sin avhandling riktat in sig på metallförorenade platser. Där har han använt cellbaserade system för att mäta generell giftighet, men även skräddarsydda system för en viss typ av giftverkan. I avhandlingen har Daniel Ragnvaldsson specifikt detekterat genskadande effekter från arsenik på träimpregneringsfastigheter. Cellsystemen är avsedda att användas i ett första skede av riskbedömningen s.k. faroscreening som verktyg för att ge vägledning var vidare undersökningar bör fördjupas innan beslut om eventuella riskreducerande åtgärder fattas. Tidigare har analys av totalhalter av skadliga ämnen främst legat som grund för denna screening. Det kan leda till både överskattning av risk vilket är mycket kostsamt, främst p.g.a. att tillgänglighetsaspekten inte tas hänsyn till, men även underskattning av risk då kemisk analys inte kan förutse samverkanseffekter som kan uppstå när olika ämnen interagerar vilket kan öka giftigheten.
Tillvägagångssättet i mätningarna är framtagna för att kunna hantera många prover till en rimlig kostnad för att möjliggöra mätning av geografisk utbredning på giftigheten över ett förorenat område. Detta visas i ett av delarbetena där giftigheten var relaterad till platsspecifika miljöförhållanden och inte till totala halterna av metaller i marken.
Daniel Ragnvaldsson kommer ursprungligen från Strömsund i norra Jämtland. Han har bedrivit sina forskarstudier på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI CBRN Skydd och säkerhet samt Miljökemi, Umeå universitet. Arbetet har varit en del i projektet Marksaneringscentrum Norr (MCN).
Tisdagen den 5 juni försvarar Daniel Ragnvaldsson, kemiska institutionen, Miljökemi, Umeå universitet sin avhandling med titeln “Hazard screening of contaminated sites – bioavailable fractions och biological in vitro tools”, svensk titel: Faroscreening av förorenade områden – biotillgängliga fraktioner och biologiska in vitro verktyg. Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal KB3A9 i KBC-huset. Fakultetetsopponent är Professor Bengt-Erik Bengtsson, Institutet för Tillämpad Miljöforskning (ITM), Stockholms universitet. Avhandlingen försvaras på svenska.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Daniel Ragnvaldsson
Telefon: 090-106837
E-post: daniel.ragnvaldsson@foi.se
