Tema

Starka lokala skrifttraditioner bland runristare

Vad kan man egentligen säga om de runkunniga under vikingatiden med utgångspunkt i vad de har uppgivit om sig själva? I litteraturen har runristaren ibland tilldelats roller som exempelvis magiker, hednisk präst eller kristen missionär, men vilket stöd finns egentligen i runtexterna? Dessa frågor försöker Magnus Källström besvara i en ny avhandling vid Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet.

Analysen utgår från de uppgifter som finns i ristarsignaturerna – eller ristarformlerna som de kallas i avhandlingen – på framför allt runstenarna. Utifrån detta material är det svårt att hävda att de runkunniga skulle ha skiljt sig från de övriga personer som vi möter i dessa inskrifter. Intrycket är i stället att den som ristade runorna i regel tillhörde den grupp som framför allt lät resa runstenar, nämligen den mer välbeställda bondebefolkningen. Något konkret exempel på att en vikingatida runristare också har varit präst eller missionär finns inte.

De flesta namngivna runristare finns framför allt i Uppland och man har menat att de för det mesta har varit professionella yrkesmän, men det finns också många ristare som bara är kända från någon enstaka sten. I avhandlingen behandlas ett antal sådana ristare. Eftersom de endast har utfört ett fåtal stenar inom ett begränsat område skulle man kanske förvänta sig att de har varit beroende av mönster från mer produktiva ristare. En jämförelse med en sådan ristare, Åsmund Kåresson, visar dock att de ofta är förvånansvärt självständiga, vilket tyder på existensen av olika lokala skrifttraditioner.

Den kanske största överraskningen i undersökningen rör just den nämnde Åsmund. Han anses vara den store stilbildaren inom den uppländska runstenskonsten under 1000-talet och har ibland till och med identifierats med en engelsk missionsbiskop. Att andra ristare har efterliknat ornamentiken på Åsmunds stenar är helt klart, men märkligt nog har hans ganska egenartade och delvis ålderdomliga sätt att skriva fått mycket få efterföljare i Uppland. Däremot har man menat att Åsmund har influerat runristarna i Hälsingland, Medelpad och Jämtland, där alla skriver som han gör. Som visas i avhandlingen är det i stället troligare att Åsmund ursprungligen kommer från något av de norrländska landskapen och att det är han som har tagit den speciella skriftkonventionen till Uppland. Denna iakttagelse förändrar också bilden av hur runstensseden spreds i landskapen norr om Mälaren i vikingatidens slutskede.

Avhandlingens titel: Mästare och minnesmärken. Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden.

Kontaktinformation
Ytterligare information:
Magnus Källström, doktorand vid Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet, tfn 08-16 42 95, mobil 070-658 85 30, e-post: magnus.kallstrom@nordiska.su.se

Starka lokala skrifttraditioner bland runristare

 lästid ~ 2 min