Var verkligen Beethoven en skicklig pianist?
Hur lät det egentligen när Beethoven spelade piano? Var han en våldsam pianist? Hatade han sina pianon? Har hans eget sätt att spela sin musik någon betydelse för hur vi idag ska spela den? Vi vet ju att han så småningom blev döv och att det inte är säkert om han till slut kunde bedöma vad han egentligen gjorde. Tilman Skowroneck undersöker i sin avhandling i vilken mån den välbekanta bilden av pianisten Beethoven verkligen stämmer.
Beethovens pianomusik är något av ett specialfall för undersökningar i uppförandepraxis. Man vet att han inte alltid var nöjd med sina pianon. Man vet att han skrev sina verk inte bara för sin egen publik utan för “framtiden”. Och det faktum att han så småningom blev döv innebar troligen att han till slut hade svårt att bedöma vad han egentligen gjorde.
Men ska man verkligen tro på hans elev Carl Czerny, när han i 1842 skriver att tidiga fortepianon inte kunde stå emot Beethovens våldsamma sätt att spela? Vilka pianon menar han, och vilken Beethoven?
Tilman Skowroneck har studerat Beethovens biografi för att lista ut i vilken mån den välbekanta bilden av pianisten Beethoven verkligen stämmer. I början av sin karriär var Beethoven mest känd som klaversolist, och bara i andra hand som tonsättare. Men hur kunde han bygga upp ett rykte som en av de främsta virtuosena, om han samtidigt spelade otydligt och så starkt att strängarna sprack?
En analys av de bevarade ögonvittnesskildringarna visar att negativa berättelser om hans spelande saknas nästan helt precis under den period, då Beethoven var mest aktiv som pianist och fram till ungefär 1805. Först då finner vi information om att han började spela slarvigare och för starkt. Tills dess hade han hunnit skriva mer än hälften av sina pianosonater. Dessa stycken var således skrivna för instrument som han kände väl som virtuos, och som han faktiskt kunde höra; hans dövhet blev störande för honom ungefär år 1802.
I Beethovens brev och andra dokument kan man läsa hans kritik av olika typer av pianon. Men pianots utveckling kring 1800 gick väldigt snabbt; vart och ett av dessa dokument syftar på specifika instrument eller specifika situationer. Beethovens kritik måste tolkas i samband med en analys av Wienerflygelns utveckling, samtidigt som vi också måste fråga oss om det finns kriterier för att bedöma idag vilka äldre pianon som var bättre eller sämre.
Idag är vi vana vid att höra Beethovens pianomusik spelad på den moderna flygeln. Det finns dock fler och fler som spelar Beethoven på historiska hammarklaver. Skowronecks avhandling tillhandahåller fakta och bakgrundsinformation på de olika områden som kan hjälpa musikern och publiken med att forma sig en åsikt om Beethovens pianomusik: hans biografi, instrumentets historia och den samtida uppförandepraxisen.
Avhandlingens titel: Beethoven the pianist: Biographical, organological and
performance-practical aspects of his years as public performer.
Disputationen äger rum lördagen den 5 maj 2007 kl. 13.00
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Tilman Skowroneck, 033-29 53 70 (hem),
schnober@swipnet.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
