Mer vatten: mindre gräs?

Avhandlingen om miljöövervakning på nationell och lokal nivå är baserad på undersökningar utförda i Namibia. Startpunkten är ett nationellt system som utvecklats för att övervaka markförstöring i hela landet. Systemet är baserat på fyra indikatorer som kombineras för att ge en uppfattning om var risken för markförstöring är störst i landet. En viktig fråga att besvara är hur väl resultaten från nationella övervakningssystem överensstämmer med verkligheten. En undersökning av detta gjordes i Cuvelia-deltat i norra Namibia, som identifierats som ett högriskområde av det nationella systemet. Tillgång på drickbart vatten har historiskt varit ett problem i detta område då salthalten i grundvattnet är så hög att vattnet oftast inte går att dricka. Intervjuer med lokalbefolkningen i området visade att resultat från det nationella systemet överensstämmer med deras uppfattning: negativa miljöförändringar har ägt rum i området.

– Det intressanta är att lokalbefolkningen kan ge en mer nyanserad bild av orsak och verkan, baserad på deras lokala erfarenheter, säger Patrik Klintenberg, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.

Det nationella systemet visar att minskad nederbörd över en längre tid samt ökat antal tamboskap i området är orsaker till miljöförändringar. Enligt lokalbefolkningen är det en vattenledning som konstruerades 1992, för att förse folk och boskap med färskvatten vid regelbundet placerade vattenställen, som är den viktigaste orsaken till dessa förändringar.

– Det har enligt dem lett till en kraftig inflyttning av folk och boskap från närliggande byar, vilket i sin tur har lett till överutnyttjande av naturresurserna där, säger Patrik Klintenberg.

För att undersöka om dessa uppgifter kan kvantifieras gjordes en jämförande studie av betesmark runt dessa vattenställen samt privatägda brunnar. Resultaten visar en stor skillnad i utnyttjandet av de två. Negativa förändringar av betesmarken kunde mätas så långt som 6 km från vattenställen utmed vattenledningen, men inga signifikanta förändringar observerades runt privata brunnar.

– Skillnaden mellan dessa två är att tillgång till privata brunnar är kontrollerad men tillgång till vatten utmed vattenledningen är helt okontrollerad. Detta indikerar att ägande spelar en central roll i markutnyttjande och dess påverkan på naturresurser i studieområdet, säger Patrik Klintenberg.

Att tillgång till friskt vatten är en mänsklig rättighet är något som är svårt att förneka, men baserat på resultaten i avhandlingen är det tydligt att en positiv utveckling kräver mycket mer än att man bygger infrastruktur menar Patrik Klintenberg.

– För att undvika vad som skedde i det område som studerats här, där mer vatten ledde till mindre gräs åt tamboskapen, måste man också bidra med utbildning till användare av dessa resurser samt införa ett lokalt förankrat system som tillåter kontroll av utnyttjande av vattenresurser och andra viktiga naturresurser. Namibias regering har nu tagit ett steg i den riktningen genom att etablera lokala vattenkommittéer som ansvarar for underhåll och kontrollerar utnyttjandet av alla offentliga vattenställen i landet, säger Patrik Klintenberg.

Avhandlingens titel: More water, less grass? An assessment of resource degradation and stakeholders’ perceptions of environmental change in Ombuga grassland, northern Namibia.

Ytterligare information
Patrik Klintenberg, doktorand vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, mobil +264-81-1270240, tfn arb +264-61-377500, e-post Patrik.klintenberg@drfn.org.na.

För bild kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se