Första avhandlingen i nederländska vid Göteborgs universitet
Den som undervisar i nederländska som främmande språk stöter ibland på grammatiska konstruktioner som är knepiga att förklara. Språkbruket kan uppvisa stor variation utan att det ges några egentliga regler i grammatiken.
Nederländska språkanvändare förlitar sig i de fallen på sin språkkänsla, men det kan ju inte utländska studenter göra. Mona Arfs, själv mångårig lärare i nederländska vid Göteborgs universitet, undersöker i sin doktorsavhandling en konstruktion som uppvisar stor variation, nämligen ordföljden i tvåverbskomplex med ett perfekt particip och ett hjälpverb i bisatser.
Både Ik weet dat hij de brief heeft gelezen och Ik weet dat hij de brief gelezen heeft är korrekt nederländska. Modern nederländska har i princip fri variation när det gäller den interna ordföljden hos tvåverbskomplex med ett perfekt particip och ett hjälpverb i bisats. I modern tyska är däremot endast ordföljden med hjälpverbet sist korrekt. Ordföljden med hjälpverbet först kallas inom nederlandistiken för “röd ordföljd” och ordföljden med hjälpverbet sist “grön ordföljd”. Dessa termer introducerades redan 1953 av A. Pauwels som använde röda och gröna prickar på sina dialektkartor för att åskådliggöra regionala skillnader i valet av ordföljd.
Vilka faktorer som påverkar valet av ordföljd i verbkomplexet är ett gammalt forskningsområde inom nederlandistiken. Stor regional variation har konstaterats i åtskilliga undersökningar, liksom stora skillnader mellan talspråk och skriftspråk. Därtill kommer individuella preferenser och mycket starka normfaktorer. Flera forskare har dock på senare tid påvisat att även rytmiska faktorer tycks vara av stor vikt för variationen. Det är här Mona Arfs undersökning tar vid.
Avhandlingsförfattaren undersöker i vilken mån tio olika variabler leder till avvikelser från den genomsnittliga fördelningen mellan de båda ordföljderna. Undersökningsmaterialet består av ett stort antal skrivna texter av olika slag. Genom att statistiskt kartlägga frekvenserna och betingelserna för dessa avvikelser kan Mona Arfs förklara varför man ibland föredrar den ena ordföljden framför den andra och därmed i viss mån även förutsäga valet av ordföljd.
Den rytmiska faktorn är den mest avgörande för valet av intern ordföljd i tvåverbskomplexet, menar hon, och det är betoningen i själva perfekt participet som är den utslagsgivande rytmiska variabeln som avgör placeringen av hjälpverbet före eller efter perfekt participet. En språkanvändare strävar medvetet eller omedvetet efter jämvikt mellan betonade och obetonade stavelser. Därför placeras hjälpverbet oftare före perfekt participet om detta har betoningen i början (t.ex. opgebeld) och oftare efter perfekt participet om betoningen ligger i slutet (t.ex. gepubliceerd). Om betoningen ligger i mitten av perfekt participet (t.ex. gekomen) finns redan jämvikten och placeringen av hjälpverbet avgörs då av andra externa variabler.
Avhandlingens titel: Rood of groen? De interne woordvolgorde in tweeledige werkwoordelijke eindgroepen met een voltooid deelwoord en een hulpwerkwoord in bijzinnen in het hedendaags Nederlands.
(ung. Röd eller grön? Intern ordföljd hos verbkomplex med perfekt particip och hjälpverb i nederländska bisatser.)
Disputationen äger rum (på svenska) lördagen den 28 april 2007 kl. 10.00
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Avhandlingen kan beställas från Göteborgs universitetsbibliotek, jan.ahman@ub.gu.se
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Mona Arfs, tel. 031-786 45 92 (arb.), 070-6727 099 (mobil), 031-68 11 42 (hem), e-post: mona.arfs@tyska.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
