Klimatförändringar orsakade fjällrävars utdöende
I en studie som publiceras i den amerikanska tidsskriften PNAS har ett internationellt forskarteam, under ledning av Love Dalén, Stockholms universitet och Anders Götherström, Uppsala Universitet, analyserat DNA från fjällrävsfossil. Resultaten visar att fjällrävarna, som tidigare levde i Centraleuropa, dog ut därför att de inte klarade av att flytta norrut när den senaste istiden tog slut för 10 000 år sedan. De fjällrävar som lever i Skandinavien idag härstammar istället från en population i nordöstra Sibirien.
Klimatförändringar kan leda till att arter både ökar och minskar i utbredning. De genetiska mönster som uppstår efter ökningar i utbredning har studerats i detalj för ett stort antal arter, och har lett till en ökad förståelse för samspelet mellan arters populationsdynamik och klimat. Den motsatta processen, det vill säga när arters utbredningsområden minskar i utsträckning, har å andra sidan knappt studerats överhuvudtaget. Det finns två hypoteser för hur sådana minskningar i utbredning går till. Den ena, formulerad av Charles Darwin, förespråkar att organismer svarar på minskningar i utbredning genom att flytta på sig, medan den alternativa hypotesen är att populationer i områden som blir obeboeliga dör ut.
– Problemet med att testa dessa hypoteser med genetiska metoder har varit att det krävts DNA-prover från områden som inte längre bebos av arten i fråga, vilket gör det omöjligt att arbeta med moderna prover. För att komma åt detta problem analyserade vi DNA från fossil från fjällrävar som levde i Belgien, Tyskland och sydvästra Ryssland under senaste istiden, säger Anders Götherström, docent i genetik vid Uppsala universitet.
När forskarna sedan jämförde resultaten från de förhistoriska europeiska fjällrävarna med de som idag lever i Skandinavien och Sibirien, visade det sig att de istida fjällrävarna från Europa var mycket olika de fjällrävar som finns idag. De centraleuropeiska fjällrävarna klarade alltså inte att flytta norrut när temperaturen ökade vid förra istidens slut.
– Resultaten påverkar vår förståelse både för evolutionära processer och hur den klimatförändring som pågår just nu kommer påverka arktiska arter. Om arter inte kan flytta med när klimatet försämras så innebär det att populationer utanför så kallade refugier (områden där de överlever både under istider och värmeperioder) befinner sig i en form av evolutionära återvändsgränder. Eventuella anpasssningar och genetisk variation som uppstår i dessa populationer går förlorade när klimatet skiftar, säger Love Dalén, doktor i zoologisk ekologi, tidigare på Stockholms universitet, numera verksam vid University of London.
– Vi är just nu i en period med ökande temperaturer, och arktiska arter är därmed i en fas när deras utbredning minskar. Om denna oförmåga att flytta med när habitaten krymper är ett generellt mönster, så innebär det att vi kan förvänta oss avsevärda förluster av genetisk variation hos arktiska arter i framtiden, säger han.
För ytterligare information
Love Dalén, doktor i zoologisk ekologi vid Stockholms universitet, nuvarande address: School of Biological Sciences, Royal Holloway University of London, tfn +44 1784 443 562, mobil +44 7942 23 22 90, epost Love.Dalen@zoologi.su.se
Anders Götherström, docent i genetik vid Uppsala universitet, tfn +46 18 471 64 83, hem +46 8 720 06 20, e-post: Anders.Gotherstrom@ebc.uu.se
För bilder på fjällrävar, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-164090, e-post maria.sandqvist@eks.su.se