Film och nöje i sekelskiftets Örebro
Om filmkultur och nöjesliv i Örebro vid förra sekelskiftet handlar en ny doktorsavhandling i filmvetenskap av Åsa Jernudd, Stockholms universitet.
Filmvetaren Åsa Jernudds avhandling skriver svensk filmhistoria ur ett lokalt perspektiv.
– Jag har undersökt relationerna mellan de tidiga kringflyttande filmvisningarna och de lokala sammanhang de kom att ingå i. Syftet är att nyansera filmhistorieskrivningen och skapa förståelse för hur filmen kom att bli ett populärt och vardagligt nöje, säger Åsa Jernudd.
1908 bodde det i Örebro strax under 30 000 personer, men staden hade tre biografer som visade film med flera föreställningar dagligen. Därtill tillkom en och annan resande förevisare, som kunde stanna en längre period med visningar i någon av nykterhetslogernas ordenshus.
Fram till 1907 bestod den svenska filmindustrin till stor del av ambulerande filmvisare och företag. Fasta biografer etablerades plötsligt och i stor mängd i storstäderna Göteborg och Stockholm omkring 1904 och 1905. En opinion mot dess skadliga effekter blossade upp i storstadspressen och lämnade inte offentligheten förrän en statlig utredning hade tillsatts för att reda ut problemet. Den föreslog statlig förhandscensur på offentliga filmvisningar, vilket också infördes 1911.
– I landet i övrigt, på landsbygden och i de många mellanstora och mindre städer som växte betydligt vid just denna tid i takt med industrialisering och modernisering, skedde omställningen från ambulerande verksamhet till “stående biografer” något senare. I fallet Örebro skedde övergången gradvist och i en betydligt mer socialt integrerad process, berättar Åsa Jernudd.
Filmen introducerades i mindre städer och på landsbygden i folkrörelsernas hägn; i Örebro var det framförallt Arbetareföreningen som hyrde ut sin lokal Stora Åvik till gästande förevisare. 1907 förvandlade Arbetareföreningen Stora Åvik till Skandia-Biografen, som drevs i egen regi fram till 1927.
– När Örebro arbetarekommun startade Örebro-kuriren och öppnade Folkets Park 1902 samt ordnade återkommande cirkusbasarer och varietéer under de följande åren, blev också de viktiga för att förstå hur biograffilmen formades till ett populärt nöje, säger Åsa Jernudd.
I avhandlingen är det inte filmerna i sig som står i fokus. Det är filmvisningarnas sammanhang som utreds, exempelvis de lokaler filmerna visades i och den verksamhet som förekom där. Även hur nöjeslivet diskuterades och reglerades lokalt diskuteras. Med hjälp av lokalpress, Magistratens handlingar, polisens tillståndsdiarier och lokala arkiv, beskrivs och förklaras biografens introduktion och etablering i staden.
Avhandlingens titel: Filmkultur och nöjesliv i Örebro 1897-1908
Disputationen äger rum den 31 mars kl 10 i föreläsningssalen, Filmhuset, Borgvägen 5, Stockholm
Ytterligare information
Åsa Jernudd, doktorand Filmvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 019-301129, mobil 0736 396990, e-post asa.jernudd@hum.oru.se.
