Ny avhandling tar tempen på grundskolans skrivundervisning

Norberg Brorsson har följt två klasser i tre terminen från år 7. Syftet är att förstå skrivundervisningen och dess villkor på det som förr hette högstadiet. Avhandlingen kännetecknas av att den pendlar från detaljerade studier av enskilda elever och skrivuppgifter till analyser av skolan som institution, t.ex. av lärares professionalism och av kampen om tid.

Vi får följa hur eleverna Viktoria, Patrik och Pontus tar till sig olika uppgifter och skriver och reviderar utifrån den respons de får. Detta blir synligt dels i ett grodperspektiv, i närbilder av skrivförlopp, dels i ett fågelperspektiv, t.ex. i en analys av hur undervisningsförlopp ser ut över år. Det visar sig att en stor del av skrivundervisningen över tid består av isolerade uppgifter som inte relateras till varandra och som sällan medger samtal och fördjupning. Detta kräver att eleverna på egen hand förmår skapa sammanhang i undervisningen, något inte alla klarar. Det visar sig också att de texttyper eleverna oftast skriver, inte minst berättelser, förutsätter att de finner stoffet i den personliga och privata sfären. Ett skrivande i andra texttyper, där skrivande kan kopplas mer till kunskap och faktaförståelse saknas i stort.

I avhandlingen kommer även de två lärarna i svenska, Vanja och Peter, till tals. Deras arbetslagskonferenser, möjligheter till kompetensutveckling, syn på skrivande, yrkesstolthet osv. klargörs. Det blir tydligt att ämnesinriktade diskussioner och ämnesdidaktisk kompetensutveckling inte prioriteras och att lärarna i dagens decentraliserade skola inte alltid får förutsättningar att utveckla sin undervisning. Lärarna är ofta utsatta för ett korstryck där de läggs på nya krav och arbetsuppgifter utan att det finns tillräckligt med stödjande strukturer.

De detaljerade studierna av elever och lärare relateras också till skolan som institution, till dess samhälleliga förutsättningar och möjligheter. Ett tema här är den kamp om tid som kännetecknar mycket av skolans verksamhet. Både lärare och elever förhåller sig till tid, ofta omedvetet. Typiska elevkommentarer vid skrivande är “Hur långt ska det vara?”, “När ska vi lämna in”, “Jag hinner inte”. Och lärare har att hantera den föreskrivna tid som läroplaner och måldokument ger uttryck för, t.ex. målen för en viss årskurs, och omvandla den till en linjär tid, till lektionsförlopp. Det är inte alltid enkelt, både för att nya uppgifter läggs på lärarna och för att elever behöver olika verksamhetstid för att bli klar med en viss uppgift.

Som antytts pekar avhandlingen på många problem som finns i dagens skrivundervisning. Men ljusglimtar finns också: stunder av dialog och utveckling, medvetna undervisningsupplägg som utvecklar skrivandet, stöttande kolleger och nätverk. Här pekar avhandlingen ut områden att utveckla. Ytterst är ambitionen att medvetandegöra lärare och lever om en skolverklighet som ofta tas för given. I kopplingarna mellan ett grod- och ett fågelperspektiv, mellan t.ex. den faktiska skrivundervisningen och skolans institutionella villkor öppnar sig möjligheter och potentialer för förändring.

Typisk för avhandlingen är slutligen ansatsen att kombinera vetenskapliga förhållningssätt och teorier med lärarerfarenheter. Det är därför inte förvånande att den avslutas med handfasta råd av typen: Ge plats för elevens röst i undervisningen! Skrivandet måste omfatta mer än bara berättelser! Satsa på kompetensutveckling för lärare och rektorer! Bygg upp ämnesdidaktiska nätverk!

Disputationen äger rum fredagen den 2 mars kl. 10-12 i hörsal BIO, Forumhuset, Örebro universitet.

Kontaktinformation
Birgitta Norberg Brorsson:
016-34 30 32 eller 0730-46 25 00