Inflationsmålet minskar arbetslösheten
Ett inflationsmål ökar sysselsättningen eftersom det verkar återhållande på lönerna i ekonomier med starka fackföreningar. Det visar Anna Larsson vid Institutet för internationell ekonomi i sin avhandling "Real Effects of Monetary Regimes" som den 31 januari läggs fram vid Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet.
Avhandlingen visar att en penningpolitisk regim av det slag som Riksbanken upprätthåller påverkar löner och sysselsättning när lönerna bestäms i avtal mellan stora fackföreningar och arbetsgivarorganisationer.
– Stora fackföreningar tar hänsyn till den prisuppdrivande effekt deras lönekrav har. Om de skapar ett inflationstryck som Riksbanken reagerar på med räntehöjningar kommer de att vara mer försiktiga i sina lönekrav. På längre sikt är det dock troligt att arbetskraften i låglönesektorer flyttar till sektorer där lönerna är högre, vilket gör att den penningpolitiska regimen spelar mindre roll på lång än på kort sikt, säger Anna Larsson vid Institutet för internationell ekonomi.
Avhandlingen innehåller även en uppsats om hur aktivistisk finanspolitik påverkar arbetsmarknadsutfallet under olika penningpolitiska regimer. Resultaten visar att om regeringen med en expansiv finanspolitik försöker “ackommodera” löneökningar som hotar sysselsättningen, så kommer fackföreningarna att driva upp lönerna ytterligare, vilket i sin tur driver upp arbetslösheten.
– En aktivistisk finanspolitik som syftar till att stimulera sysselsättningen kan få en negativ inverkan på arbetsmarknaden om fackföreningarna har förväntningar om en sådan politik, säger Anna Larsson.
En mindre aktivistisk finanspolitik kan därför paradoxalt nog vara till fördel för sysselsättningen menar Anna Larsson. Även om regeringen för en aktivistisk finanspolitik kan dock ett inflationsmål skapa incitament för moderata lönekrav.
– Resultaten tyder på att ett inflationsmål har starkare positiva effekter på sysselsättningen, ju mer aktivistisk finanspolitiken är, säger Anna Larsson.
I en annan uppsats i avhandlingen analyseras hur den reala växelkursen (det vill säga vår prisnivå i förhållande till utlandet uttryckt i samma valuta) påverkas av olika växelkursregimer. Ett viktigt resultat är att efter en störning, som till exempel en oljeprischock eller en efterfrågechock, återvänder den reala växelkursen snabbare till sin jämviktsbana under en flytande kurs än om växelkursen är fast.
– Detta tyder på att en rörlig växelkurs är jämviktsskapande och inte någon störningskälla, säger Anna Larsson.
Avhandlingens resultat har betydelse för analysen av konsekvenserna av ett EMU-medlemskap. Med ett inflationsmål kan sysselsättningen bli högre. Anpassningen till störningar kan också ske snabbare utanför EMU.
Avhandlingens titel: Real Effects of Monetary Regimes
Mer information:
Anna Larsson, Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, nås på tfn 070-757 83 99, 08-16 35 64, e-post anna.larsson@iies.su.se
För bild på Anna Larsson, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se.
