Ugandas nedmonterade jordbrukskooperativ behövs igen
Pådrivna av biståndsgivarna har den ugandiska jordbrukssektorn genomgått en omfattande liberalisering de senaste 20 åren, vilket drabbade de många jordbrukskooperativen. Nu står det klart för alla att marknaden inte löser alla problem och därför vill man nu att bönderna återigen ska organisera sig i kooperativ. Den 19 januari lägger Sara Flygare fram sin avhandling i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.
Uganda är ett land som de senaste cirka 20 åren varit föremål för en omfattande biståndsverksamhet. Liksom många andra afrikanska länder är landets ekonomi dominerat av jordbruksnäringen. Denna jordbrukssektor har under stark pådrivning från biståndsgivarna genomgått en omfattande liberalisering. Denna utveckling bidrog bland annat till att landets jordbrukskooperativ förlorade fotfästet och många av dem försvann från marknaden. Mot denna bakgrund undersöker den här avhandlingen hur samma politiker som monterade ner den “kooperativa strukturen” nu argumenterar för återupplivandet av den kooperativa rörelsen i Uganda. Ett resultat av studien är att man hoppas att kooperativen (det vill säga medborgarna själva) ska kunna axla delar av det ansvar som staten med sina små resurser inte förmår klara av.
– Det är också tydligt att biståndsgivare och politiker insett att de rena marknadslösningar som man hoppats på inte löser alla problem som det ugandiska jordbruket lider av, säger Sara Flygare.
Att öka produktiviteten i det ugandiska jordbruket är den i dag främsta strategin för att bekämpa fattigdomen. Här är den officiella ugandiska förhoppningen att kooperativ ska komma in och lösa vissa marknadsproblem som till exempel avsaknaden av krediter till jordbrukare. Sara Flygare har också studerat om den offentliga retoriken kring vad kooperativen ska åstadkomma stämmer överrens med hur jordbrukare själva ser på nyttan av medlemskap i ett kooperativ. Detta har gjorts genom att djupstudera ett ugandiskt mjölkkooperativ och dess medlemmar. Hon visar att det faktiskt finns en sådan överensstämmelse mellan böndernas synsätt och den offentliga retoriken, men också att bönderna resonerar mycket pragmatiskt om medlemskap i kooperativ.
– För att vara intressant måste ett medlemskap innebära klara ekonomiska fördelar för den enskilda individen, säger Sara Flygare.
För att få Ugandas bönder att organisera sig i ekonomiska föreningar såsom kooperativ, vilket är den ugandiska regeringens uttalade önskan, måste följaktligen fördelarna med att vara med och nackdelarna med att stå utanför tydliggöras för potentiella medlemmar.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sara Flygare, 018-471 12 18, e-post: Sara.Flygare@ekhist.uu.se
