Inte bara hel och ren – barnkläder i folkhemmet
De flesta känner till att byggandet av nya lägenheter blev ett konkret sätt att förverkliga tankar om framåtskridande under folkhemstiden. Men hur många vet att även barnklädernas kvalitet och utformning debatterades livligt under folkhemsbygget? Att det var både dyrt och tidskrävande att hålla barn med hela och rena kläder var utgångspunkt i barnklädesdiskussionerna. Men debatten påverkades också av nya uppfostringsidéer som innebar att man såg barn som mer aktiva och självständiga än tidigare. Statliga barnklädesexperter förde fram att barn skulle utvecklas till framtidens sunda samhällsmedborgare genom att leka fritt, klädda i funktionella barnklädesmodeller.
Det politiska förslaget om barnbidrag underbyggdes av forskning om barnklädesbeståndet i svenska hem. Folkhemstidens samförståndsanda kunde bland annat medföra att ett konfektionsföretag vände sig till en statlig rådgivningsbyrå för att få provslitning av pojkbyxor gjord, innan man skulle börja använda ett nytt tyg i produktionen.
Dessutom började marknaden allt mer inrikta sig på att barn själva skulle bli barnklädeskonsumenter och intressera sig för mode. Tre synsätt på “det klädda barnet” fanns alltså i samhället: det resurskrävande, det aktivt lekande och det moderiktigt klädda barnet. Hur dessa tre “påståendekomplex” cirkulerade i samhället utforskar Viveka Berggern Torell i sin avhandling med hjälp av ett mångskiftande källmaterial. Utifrån tidningsartiklar, annonser, sömnadsböcker, statliga rådgivningsbroschyrer, intervjuer, några bevarade plagg mm görs tolkningar av vad som påstods om barnkläder inom marknaden, staten, vardagslivet och i viss mån inom rörelser med många aktiva kvinnor, som t.ex. husmodersrörelsen.
Avhandlingsförfattaren ger många konkreta exempel på påståenden som lades fram i text och bilder om hur barn borde vara klädda, eller som tog sig materiella uttryck i form av vissa sätt att utforma plaggen. Hon diskuterar även hur vissa påståenden om barns kläder kunde slås fast som “naturliga” eller “sanna”. En fråga som också diskuteras är hur “barnklädesfrågan” bidrog till att ideologiska relationer – dominansrelationer – mellan sociala grupper eller individer upprätthölls eller förändrades. Bland annat tas upp hur påståenden om att barn skulle vara “jämlikt och väl klädda” kunde materialiseras genom förhållandevis billig konfektion med god kvalitet från ungefär 1930-talets mitt. Hur experter från medelklassen ville förändra “folks” vanor genom rådgivning om barnkläder och hur det som påstods om barnkläder visar på förändringar i relationer mellan mödrar och barn är andra ideologiska aspekter av “barnklädesfrågan” som berörs.
Avhandlingens titel: Folkhemmets barnkläder. Diskurser om det klädda barnet under 1920-50-talen.
Disputationen äger rum fredagen den 19 januari 2007 kl. 13.00
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8
Avhandlingen kan beställas via etnologiska institutionen, tel. 031-786 53 26,
hakan.andreasson@ethnology.gu.se
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av avhandlingsförfattaren: Viveka Berggren Torell, tel. 031-786 53 22 (arb),
e-post viveka.berggren-torell@ethnology.gu.se
Fakultetsinformatör: Barbro Ryder Liljegren
031-786 48 65.
Barbro Ryder@hum.gu.se
